Vissa dagar är mer hysteriska än andra

Idag har jag klarat av vinterns första avtramp-ur-stövel-i-lera 🙂

Vi passerar en riktigt mysig vattenpöl på väg ut till stohagen. Efter helgernas ösregn är den nu förödande om man stannar upp ett par sekunder.

Gissa om jag gjorde det, stannade alltså. Dessutom försökte jag sparka upp ett dike så vattnet skulle rinna bort, vilket gjorde jag satt fast som i cement.

Stöveln åkte av och jag nöjde mig inte med det utan jag trampade ner den ordentligt i dyngan med min sockbeklädda fot.

Det var INTE roligt då. Jag traskade på en lerig strumplästfot ca 200 meter med en lersoggig stövel i näven och jag lät inte trevlig alls.

Fast det börjar bli lite kul nu ; -)

Ikväll ska Azora jobba med ridterapi och det ser vi fram emot.

Solen skiner och snödropparna tar sig uppåt och även vintergäcken. 2 minuter mer dagsljus har vi fått.

Med eller utan stövlar så tar det sig.

http://www.gustavsborg.com

Annons

Unnade mig lite egen ridterapi

Mellan brunkålslagande och skinkgriljerande tog jag en kort paus och fick uppmjukande muskelterapi av Azora.

Det känns lyxigt att ha både häst och ridhus så nära. Trekvart senare var jag tillbaka bland grytorna.

Minsann har jag anmält mig till Pilates i januari. Nu ska jag ta itu med min stela och gnälliga kropp. Jag börjar lugnt med seniorgruppen, men jag hann bli sugen på de där pilatesmaskinerna.

Vi är igång med fyra av stona. Futura rids igen och Cassiopeia förbereds. Estela är med som moraliskt stöd till lillan  (Cassiopeia).

Azora och Futura får också vara ett par. Vi blandar ridning, vid hand och miljöträning.

Det känns väldigt effektivt när vi fixar fyra stycken på en dryg timme.

 

Ulricas berättelse om första behandlingen/lektionen

Jag är så glad att Ulrica har lust att skriva om sina upplevelser på lektionerna i terapeutisk ridning. Jag kan ju aldrig återge en annan persons känslor och tankar. Här kommer Ulricas första blogginlägg och jag hoppas på fler längre fram.

”Efter en ridolycka med whiplash som följd så lever jag med daglig värk som tröttar ut mig ofantligt mycket. Min stora hobby; hästar, har blivit väldigt lidande pga av rädsla för dessa stora flyktbenägna djur. Min kropp och knopp är helt enkelt inte lika välfungerande som innan olyckan.

Nu har jag hittat Ann-Britt Bolinder på Gustavsborgs gård som bl.a bedriver ridterapi med sina vackra och lugna PRE hästar.

I måndags tog jag mig dit för en första lektion/behandling.

Trött och stel klev jag och min värkande nacke in i Ann-Britts ljusa och välkomnande stall.

Här andas miljön lugn och ro.

Tillsammans gör vi iordning den stora, snälla och supercoola Azora.

Den osäkerhet som jag brukar känna i liknande situationer efter olyckan höll sig långt borta och det kan bara bero på att det var så tydligt att Ann-Britt visste exakt vad hon höll på med och att Azora är mycket väluppfostrad, så jag vågade släppa lite på kontrollen och bara få vara ”här och nu”.

Vi gick ut till ridhuset där jag började med att leda Azora i ett långt grimskaft.

Dit jag gick, dit gick Azora.

Stannade jag så stannade Azora.

Vände jag om så vände även Azora om och detta lika lugnt som mig.

Azora speglade mina rörelser till max.

Känslan av att hon följde min minsta vink från marken gjorde mig så trygg att när Ann-Britt sa att jag kunde hoppa upp, så kändes det självklart.

Jag som inte ridit ngn annans häst på över 2 år, hoppade upp på denna väldiga PRE som jag ”känt” i ca 30 min med samma känsla som om hon vore min egen sen många år tillbaka.

Att sitta på Azora, få känna hennes lugn, värme och rörelser gör så att jag slappnar av i hela kroppen.

Jag följer hennes gungande rörelser, sida till sida, vilket hjälper min stela kropp till avslappning.

Ann-Britt leder Azora så jag kan blunda och släppa allt ansvar och kontroll.

Jag känner hur Azora lyfter höger bakben och vänster bakben för jag gungas sakta till vänster och sen mot höger.

För varje lugnt steg sjunker jag djupare ner i sadeln.

Mina axlar sänks neråt istället för att sitta stelt klistrade uppe vid mina örsnibbar.

Min andning blir lugnare och följer Azoras steg, andningen har flyttats från bröstet ner i diafragman, hela jag andas lugn och flyter bara med.

Vi gör halt.

Ann-Britt tar ut min vänstra fot ur stigbygeln och med lätta rörelser tar hon på vissa punkter på mitt ben som gör mig väldigt medveten om hur jag sitter och det känns bra och avslappnat.

Ann-Britt gör likadant med mitt högra ben. Små fjäderlätta rörelser, lätta vridningar som plötsligt får mitt ben att kännas hur långt som helst, rörelsen är hur tydlig som helst och jag skrattar till för känslan när en låsning släpper är så häftig.

Jag känner ingen smärta, bara skön värme och ett härligt lugn.

Jag är så otroligt glad och tacksam över att ha hittat hit och jag hoppas att om jag delar med mig av mina upplevelser här på ridterapin så kan fler med liknande besvär få den hjälp som finns av underbart kunniga och kloka tvåbeningar och fyrbeningar som Ann-Britt och Azora. ”

Azora har startat sin karriär inom ridterapi

Vi hade vår första elev ikväll. Azora skötte sig exemplariskt förstås. Något annat hade jag inte förväntat mig av min snälla häst.

Vår elev har en gammal whiplashskada. Hon kommer att skriva dagbok och dela med sig av sina upplevelser till oss. Det är jag mycket tacksam för.

Mer följer alltså.

Azora är helt återställd i sina hovar. Jag kände mig väldigt orolig i somras, men nu andas jag ut och njuter av det jag ser. Det finns fortfarande en hel del som ska växa ner innan hovarna har återtagit korrekt form. Till sommaren bör de vara helt klara och då gäller det att vara beredd på att förekomma knotten, om de är lika otrevliga då som i år.

Var med andra ord rädd om hovarna. Återväxten tar en evighet om det går illa.

Vilken underbar morgon

Vi hade fint övernattningsbesök i form av barnbarnet 2 1/2 år. Jag vaggades till sömns av hans lugna andetag från sängen bredvid mig.

Mindre underhållande var att första reveljen gick klockan 04.55. Kära nån! Jag lyckades övertala honom att vid den tiden på morgonen är mormor den allra tristaste person man kan umgås med. Nästa gång jag tittade på klockan var den 08.02. Betydligt mer min stil. Grabben verkade också nöjd med tillvaron och mormor var rolig igen.

Jag vet inte när jag sovit så gott senast. Kände mig nästan pånyttfödd 🙂

Solen sken och det var helt vindstilla när vi släppte ut hästarna. Man får passa på att njuta.

Jag noterade att till och med manen är blank på våra hästar. Helt utan glansspray eller överdriven borstning. Det måste alltså vara det magiska pulvret, det vill säga Biopromin, som börjar verka. Nu har de ätit det någon månad, så det borde visa resultat.

Även min kunds ”maghästar” blir stadigt bättre. Mycket trevligt. Det är alltid tråkigt att sälja något som inte fungerar 😉 även om man aldrig kan utlova 100 % resultat till alla.

 

Fler pulverrapporter

Jag sålde mag- och njurkur till ytterligare två hästar, förutom våra alltså. Dessa två har nu ätit halva kuren och är båda lite bättre.

Här var det magen som krånglade bl a.

Det ska bli spännande att se vad som händer efter avslutad kur.

Jag förändrade tillskotten de fick radikalt. Tog bort allt utom hö. De har tidigare haft väldigt svårt att hålla hullet.  Mycket intressant att se om de kan hålla sig runda och fina. Jag återkommer när jag vet mer.

För mig är det enkla det bästa. Jag som har många hästar dessutom vill inte spendera timmar på att pytsa upp diverse grejer.

Ett bra grovfoder räcker gott till de allra flesta. Den ynka timme de jobbar med sadel behöver de i allmänhet inget extra för.

Allt fler undersökningar bekräftar detta.

Hur går det med mina magiska pulver

Estela tar en snooze efter frukosten.

Jag har gett de olika pulverkurerna ett par veckor.

Azora har blivit pigg som en lärka. Hennes hov ser nästan hel ut nu. Sakta men säkert växer trakten och det går att jämna till den allt mer och mer. Hon är ohalt och verkar må mycket bra. Det är förstås inte bara pulvrets förtjänst. Hovar växer långsamt, så detta har varit en process sedan i somras.

Tidigare var hon svullen i kroppen och såg verkligen fet ut. Jag kunde inte förstå varför. Ingen av våra hästar får något annat än hösilage och gräset har varit sparsamt länge. Men hon var som en spärrballong.

Hon hade även en liten svullnad under ögonen och det var precis som hela omsättningen gick på sparlåga.

Nu ser hon fin ut i kroppen och svullnaden under ögonen är borta. Där har pulvret hjälpt.

Så jag kan väl sammanfatta det hela med att jag är nöjd.

Bailarinos utveckling som ridhäst går framåt. Jag tänker snart rida honom på ring. Så, nu har jag sagt det ; -)

Jag blev så glad när jag läste att Anna Marcianik inte kommer att rida in några av sina hästar förrän i oktober det år de fyller 6. Jag följer henne på fb och hon har verkligen blivit den nya gurun inom häst.

Det visas den ena videon efter den andra med dressyr som bara gör mig bedrövad.

Det ska väl ändå vara för hästens bästa vi gör dessa ”moves”?