Ulricas berättelse om första behandlingen/lektionen

22
Jag är så glad att Ulrica har lust att skriva om sina upplevelser på lektionerna i terapeutisk ridning. Jag kan ju aldrig återge en annan persons känslor och tankar. Här kommer Ulricas första blogginlägg och jag hoppas på fler längre fram.

”Efter en ridolycka med whiplash som följd så lever jag med daglig värk som tröttar ut mig ofantligt mycket. Min stora hobby; hästar, har blivit väldigt lidande pga av rädsla för dessa stora flyktbenägna djur. Min kropp och knopp är helt enkelt inte lika välfungerande som innan olyckan.

Nu har jag hittat Ann-Britt Bolinder på Gustavsborgs gård som bl.a bedriver ridterapi med sina vackra och lugna PRE hästar.

I måndags tog jag mig dit för en första lektion/behandling.

Trött och stel klev jag och min värkande nacke in i Ann-Britts ljusa och välkomnande stall.

Här andas miljön lugn och ro.

Tillsammans gör vi iordning den stora, snälla och supercoola Azora.

Den osäkerhet som jag brukar känna i liknande situationer efter olyckan höll sig långt borta och det kan bara bero på att det var så tydligt att Ann-Britt visste exakt vad hon höll på med och att Azora är mycket väluppfostrad, så jag vågade släppa lite på kontrollen och bara få vara ”här och nu”.

Vi gick ut till ridhuset där jag började med att leda Azora i ett långt grimskaft.

Dit jag gick, dit gick Azora.

Stannade jag så stannade Azora.

Vände jag om så vände även Azora om och detta lika lugnt som mig.

Azora speglade mina rörelser till max.

Känslan av att hon följde min minsta vink från marken gjorde mig så trygg att när Ann-Britt sa att jag kunde hoppa upp, så kändes det självklart.

Jag som inte ridit ngn annans häst på över 2 år, hoppade upp på denna väldiga PRE som jag ”känt” i ca 30 min med samma känsla som om hon vore min egen sen många år tillbaka.

Att sitta på Azora, få känna hennes lugn, värme och rörelser gör så att jag slappnar av i hela kroppen.

Jag följer hennes gungande rörelser, sida till sida, vilket hjälper min stela kropp till avslappning.

Ann-Britt leder Azora så jag kan blunda och släppa allt ansvar och kontroll.

Jag känner hur Azora lyfter höger bakben och vänster bakben för jag gungas sakta till vänster och sen mot höger.

För varje lugnt steg sjunker jag djupare ner i sadeln.

Mina axlar sänks neråt istället för att sitta stelt klistrade uppe vid mina örsnibbar.

Min andning blir lugnare och följer Azoras steg, andningen har flyttats från bröstet ner i diafragman, hela jag andas lugn och flyter bara med.

Vi gör halt.

Ann-Britt tar ut min vänstra fot ur stigbygeln och med lätta rörelser tar hon på vissa punkter på mitt ben som gör mig väldigt medveten om hur jag sitter och det känns bra och avslappnat.

Ann-Britt gör likadant med mitt högra ben. Små fjäderlätta rörelser, lätta vridningar som plötsligt får mitt ben att kännas hur långt som helst, rörelsen är hur tydlig som helst och jag skrattar till för känslan när en låsning släpper är så häftig.

Jag känner ingen smärta, bara skön värme och ett härligt lugn.

Jag är så otroligt glad och tacksam över att ha hittat hit och jag hoppas att om jag delar med mig av mina upplevelser här på ridterapin så kan fler med liknande besvär få den hjälp som finns av underbart kunniga och kloka tvåbeningar och fyrbeningar som Ann-Britt och Azora. ”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s