Mer ridterapi

Jag är så tacksam över min ambitiösa elev som ger mig skriftlig feedback. Det är väldigt intressant för mig att läsa. Hur har lektionen upplevts. Har mina tankar gett någon effekt. Jag har alltid en plan om vad vi ska göra, men sedan får dagsformen på häst och ryttare avgöra vad som händer. Det kan bli något helt annat 🙂

Min elevs berättelse:

”Vi går som vanligt ut till ridhuset där jag leder runt Azora och hon är lika följsam som dom andra gångerna. Jag sitter upp från pallen och Ann-Britt leder oss i skritt, hon ber mig blunda och börjar med sin lugna och mjuka röst gå igenom kroppskartan. Hon ber mig känna och tänka på mina fötter, hur känns dom?
Pekar dom uppåt, neråt eller åt ngt håll, trycker eller spänner det ngn stans?
Vi går vidare uppåt i kroppen på samma sätt, hur känns vaderna, knäna, låren, mina sittben o.s.v..
Jag börjar slappna av, min sits blir mjukare och jag sitter djupare ner i sadeln efter att ha blivit medveten om mina onödiga spänningar i benen.
Intressant att jag kan påverka min kroppshållning positivt nu när jag blir medveten!
Ann-Britt ber mig svanka resp. skjuta rygg:

HUR förändras min sits?

HUR känns min kropp?

HUR påverkas min andning?

Vi avslutar och går in.

Jag får prova samma övning sittandes på en stol. Inga stora rörelser, ju mindre desto duktigare.

Svanka och skjut rygg, rulla bäckenet fram och tillbaka.

 

Jag upplever att det är lättare att göra denna övning på en rörlig hästrygg och att jag får ut mer av den då än sittandes på en ”stel” stol.

Övningen blir ”mer” pga hästens värme och gungande rörelse. Det är lättare att känna ett givande samarbete med en levande varelse som Azora.

Jag åker leendes och ngt lättare hemåt igen, tack för denna gång 😊”

http://www.gustavsborg.com

Annons

Alla borde få uppleva en häst som Aguila

Hon sökte och fann oss för 15 år sedan. Nu i januari fyllde hon 18 år.

Hon är min klippa och soulmate.

Hon är inte riden på typ 10 år och då var hon i princip bara lite sutten på därefter njöt hon livet som avelssto.

Nu är hon inomhuskamrat med dotter Azora, som är konvalescent , och det går utmärkt. Det blev lite tråkigt att bara lalla runt i skritt 20 minuter så jag satte på kapson och lät henne jobba med trav och några slutor.

Det passade henne utmärkt.

Jag fick för mig att vi skulle testa med sadel. Det vore ju bra att ha ytterligare en terapihäst.

Sagt och gjort, sadel på. Inga problem. In i ridhuset, Ingrid hängde och klängde. Inga problem. Jaha, då skrittar vi väl då. Inga problem!

Hon är one of a kind. Så är det bara. Det innebär att jag kan ta elever med svårare problem, som behöver stöd av någon från marken, eftersom hon är så liten.

Underbart att få en ny uppgift som 18-åring. Hon är dessutom allas favorit på våra ledarskapskurser.

http://www.gustavsborg.com

 

Hoppet ökar

Azora är nu så mycket bättre att vi får börja skritta henne 10 minuter 3 ggr/dag. Yeah 🙂

Då får vi innerligen hoppas att vad det nu än är hon har håller sig lugnt. Idag känner vi oss ganska glada.

Estela har kvalat in som ersättare på terapiridningen. Ingrid och jag provade igår och Estela trivdes ypperligt. Hon är nu sjukvikarie för Azora. Bailarino hade säkert också passat annars så han får bli andra sjukvikarie. Kan ju vara bra att ha några att välja på.

På lördag har vi vår egen kurs ”Se dig själv genom hästens ögon” och det ska bli spännande. Nu är det ett tag sedan vi hade våra damer på den typen av kurs. De brukar tycka det är trevligt. Vi får se om Aguila anmäler sig till alla övningar som hon gjorde när Mia var här och höll kurs. Lite roligt att den jag trodde skulle vara minst intresserad var den som blev mycket förolämpad när hon inte fick vara med. Hon behövde minsann inte alls vila sig sa hon.

Vi har förresten plats till fler på den kursen om du är intresserad.

 

http://www.gustavsborg.com

http://www.bolinder.se

Ta in hästar i full snöstorm är livat värre

Jag är ensam i stallet idag och fem ston i snöstorm tyckte att de borde få gå in när klockan närmade sig lunch.

Jag höll med om att vädret var pest och de tyckte att jag kunde gott få jobba lite när jag släppt ut dem denna förfärliga dag så de stod kvar några hundra meter ner i hagen, rumpan mot vinden och allmänt sura. Nåväl, jag hämtar Estela och Cassiopeia och går mot grinden. Mössan nerdragen, kapuschongen uppe och näst intill förblindad av snön. Väl framme vid grinden säger båda två att ”nähä, här går vi inte ut. Det är något farligt där borta så nu ska vi springa in och ut ur hagen medan matte håller tre grindtrådar”

Stollor! Jaha, det var bara att vandra iväg några hundra meter till bort till nästa grindhål. Där gick det bättre. Jag är glad att jag en gång i tiden, av en klok ridinstruktör, lärde mig  att sjunga en långsam sång när hästarna är spralliga. Då andas man lugnt och fint själv 😉 Sankta Lucia med nya påhittade ord ljöd över nejden när vi vandrade in. Först ett par tokdamer, sedan en singel och sista paret ut. Puh! Nu är alla inne i stallets lugna vrå. Safe and sound 🙂

Förstås är det ingen snöstorm längre så de kunde varit kvar ute. MEN jag tänker inte släppa ut dem igen. Det hö jag la ut till dem for som sådana där ökenbollar man ser i westernfilmer.

Fotot är inte från idag. Då var det inte läge att vimsa med kamera.

Det kanske är önsketänkande, men jag tycker att Azora ser mindre halt ut idag. Det är svårt att avgöra när hon bara får stå i boxen och inte ens gå ut i gången. Imorgon har vi veterinärbesök och hoppas få mer reda på vad som fattas henne.

http://www.gustavsborg.com

Vi kämpar på

Jag kom på att jag hade ett magnettäcke i gömmorna och det åkte fram och på Azora. Det kan ju inte skada. Hon tyckte det var OK.

Vi hade kontakt med veterinären i morse och hon var nöjd med utvecklingen. Om svullnaden har lagt sig, vilket jag tycker att den börjar göra, kan hon eventuellt ultraljuda på onsdag när hon ska komma hit.

Strikt boxvila tills dess. Fraktur kan vi räkna bort, men en spricka kan vi tyvärr inte utesluta än. Jag hoppas verkligen att det går att göra någon sorts undersökning så vi får veta. Ovissheten är jobbig.

Jag fortsätter med homeopatmedel. Testar lite på mig själv också och fick tips av en god kollega på ett medel jag inte testat. Det kör jag på mig själv nu mot smärtor i ben och höfter. Tusan ta mig, det verkar hjälpa. Jag har provat det mot tandvärk tidigare och det var väldigt effektivt.

Ett annat spännande fall för homeopatin var den här fallskadan. Så här såg det ut i fredags efter att hen ramlat och slagit huvudet i en trappa.

Här kunde man väl förvänta sig en präktig blåtira? Efter att ha baddat med medel och intagit något såg det ut så här i söndags.

Det tycker jag är klart godkänt 🙂

http://www.gustavsborg.com

Tusen tack alla ni snälla som tänker på oss!

Stort tack för alla snälla kommentarer och varma tankar. Det piggar upp och jag hoppas universum känner av den goda energin och skickar vidare till Azora.

Efter en rätt så tuff helg sitter jag nu nyduschad, med händerna insmorda i olivolja (i plasthandskar så jag kan fippla på datorn) och avnjuter en kaffe med avec. Känner att jag är värd det. Maken har fått samma drycker, dock inga händer insmorda i olivolja 🙂

Ja, vi kan inte klaga trots att vi är trötta. Vi trodde ju båda två att vi skulle stå med nödslaktbilen här igår så vi kan ta allt hårt arbete med ett leende.

Vi hackar gärna is, kör ut hundratals liter varmvatten och fyller baljorna, packar mängder med höpåsar och ger dem mat ett par gånger per dag. Mockar och fixar. Det känns liksom rätt lätt jämfört med vad vi väntade oss.

Azora är mycket bättre. Hon står med det onda benet fram och lägger full vikt på det när hon äter. Hon är halt när jag flyttar henne i boxen, men om det är en muskel högt upp så gör det förstås ont när hon ska lyfta benet.

Hon är svullen en bit nedanför manken och vill ogärna att jag rör henne där. Om jag visar att jag ska vara försiktig får jag ta på henne. Då tycker hon det är skönt och kliar tillbaka på mig.

Aguila höll henne sällskap igår och idag fick Futura den äran. Ära sa hon, det var det dummaste ni kunde komma på. Stå inne i detta fina väder? OK, det blir inte hon som håller sällskap imorgon alltså 😉

Vi flyttade in Ninfa i hingstavdelningen i fredags och det var precis som allt blev lugnare. Man kunde ju tro att ett sto skulle liva upp dem, men det här är deras mamma så grabbarna blev glada. I och för sig stod de så hela förra vintern, det är ju inget nytt. Fast det var i somras som de båda kom på att de faktiskt är hingstar, nu 6 och 7 år gamla 🙂

Skönt att det funkar för då kan vi stänga dörren ut till yttre vinkeldelen. Det gör att stallet håller en behaglig värme på ca 4 grader och lite  över. Det ska mycket till innan temperaturen går under 4 grader. Ingen risk för söderfrysta vattenledningar.

http://www.gustavsborg.com/default.asp?pid=50&sub=27

http://www.gustavsborg.com

 

Fraktur eller ”bara” en ryslig muskelsträckning/bristning?

Vårt sorgebarn , vårt sorgebarn Azora varför drabbar allt dig?

I onsdags när vi tog in hästarna visade Azora en liten, liten hälta på vänster fram. Hon fick stå inne torsdag förmiddag tillsammans med Aguila och sedan fick hon gå ut ett par timmar. Lugnt och fint i en hage med bara de två.

Hon var bättre när vi tog in så det verkade ju vara ett bra koncept.

Vi gjorde likaså på fredagen (igår) men när vi skulle ta in vägrade hon röra sig och vi fick verkligen tvinga henne att gå in. Hon hade förfärligt ont.

Hon la sig och vilade och vi lät henne vara ett par timmar. Vi fick tvinga upp henne och hon hade mycket, mycket ont. Veterinären kom och sa att antingen avlivar vi direkt eller väntar till imorgon. Hon befarade fraktur högt upp på ett ställe som inte gick att röntga.

Men hon tyckte att vi skulle vänta tills idag. Hon kunde inte ge smärtstillande om det var en fraktur och det kändes helt förfärligt. Smärtstillande kunde göra att hon blev lite för djärv och förvärrade saken ytterligare. Det gjorde inget att Azora låg ner så länge som det var i bröstläge och vi fick gärna servera henne hö och vatten när hon låg ner.

Eftersom jag är djurhomeopat har jag behandlat henne hela tiden och det verkar i alla fall inte som det gjort saken sämre, tvärtom. Det går inte att stå bredvid och se på när hon mår så dåligt och inte kan få någon konventionell hjälp. Med homeopati går det inte att ta bort smärtan så mycket så att hon gör något dumdristigt och allt som sätter igång kroppens självläkning är positivt.

Jag var ute två gånger igår kväll och Kenneth gick ut ett par gånger i natt. Vi var båda inställda på att vi skulle vakna upp till en sorglig dag.

Sista gången Kenneth var ute, vid 5, låg hon helt platt ner på den onda sidan! Men, då kändes det helt plötsligt lite hoppfullt. Inte lägger man väl sig på en fraktur?

När vi kom ut i stallet och skulle släppa ut reste hon sig och la till och med lite, lite vikt på det onda benet.

Veterinären kom vid 9 och konstaterade att det här var ju så mycket bättre än igår och att det gav lite ljus i tunneln. Ingen avlivning alltså. Inte idag i alla fall.

Nu hoppas vi att det fortsätter så här. Hon har varit uppe hela dagen och äter och dricker. Pratar med de andra hästarna och ser pigg ut i ögonen. Står ibland med det onda benet främst och lägger vikt på det.

Det jag trodde var en liten vrickning blev dramatiskt värre. Hon som nu har ett mål och en mening som terapihäst. Varför kan vi inte få njuta av det? Vi har varit igenom en hel del det senaste året.

Vi lever på hoppet. Frakturrisken är inte över, men den är mindre än igår.

Bilder tagna av Katrin Nilsson http://www.lotuslens.com

http://www.gustavsborg.com

 

Nu är alla ston så smått i arbete

Aciano och jag för något år sedan. Inte så flitiga precis 🙂

Men småtjejerna börjar nu sina nya liv mot ridhästvärlden.

Cassiopeia brydde sig ju inte alls om sadeln och jag misstänkte att hon inte riktigt förstått vad det var på ryggen. Jag föredrar en reaktion.

Kenneth och jag tog in Cassi och Estela i ridhuset och när Cassi började trava kom hon på att det fanns en fripassagerare på ryggen.

När en häst ruskar på hela kroppen med en sadel utan ryttare så låter det väldigt mycket och uppiggande.

Efter lite hippy hippy shake och några skutt accepterade hon grunkan. Lagom stor reaktion, men dock en reaktion så jag vet att hon är med på noterna.

Vi tog därefter Ninfa med dotter Divina. Kenneth tog med Ninfa som lugnande element. Trodde vi. Vi hade glömt bort att den damen är capriolernas mästarinna 🙂 så hon rullade sig och slängde upp benen i luften och var allt annat än lugnande.

Dag 2 gick det ungefär 100 % bättre. Bara att öva vidare. Divina har ärvt mammas rörlighet, men hon gör istället levader. Mycket lugnt och stilfullt.

Synd att vi inte hade publik. Vi kunde ju låtsas som om det var meningen och att hårt arbete låg bakom.

Våra fina töser.

http://www.gustavsborg.com

Sadel på Cassiopeia

Det var inga problem att byta ut vojlock med gjord mot en sadel.

Jag promenerade med henne i gången och hon ville prompt visa upp sig för Aguila, som inte var ett dugg intresserad.

Jag är inte helt säker på att hon förstod att det låg något på hennes rygg. Återstår att se när vi kommer in i ridhuset.

Jag föredrar att få en liten reaktion direkt för då vet jag att de är med på noterna. Helt tyst och oproblematiskt kan bli explosion lite senare. Å andra sidan jobbar jag henne utan ryttare ett bra tag så jag tar det som det kommer.

Azora verkar nöjd med sina boots. De funkade fint i hagen igår och eftersom det fortfarande är hårt i backen har hon dem idag också.

Ingrid fortsatte att träna Futura vid uppstigningspallen. Idag hade Futura moraliskt stöd av Azora. Det blev en liten ridtur.

Då har vi bara Divina kvar att sadeltämja.

http://www.gustavsborg.com

Besök av hovspecialist

Linda mätte och ritade och funderade. Hon fick mitt ”sorgebarn” Azora att öva på. Linda kunde bara bekräfta det jag tyvärr redan visste. Nu gäller det att komma vidare.

Linda tittar på hur hoven ser ut, var det är ojämnheter, horn som flyter ut osv och detta berättar var obalanser finns i kroppen.

Azora fick hjälp med framhovarna. Det var några mm som skulle justeras på sidorna och det lilla gjorde att hon rörde sig villigare. Hon blev över huvud taget piggare under konsultationen trots att hon stod i gången i två timmar.

Hon har fått låna ett par boots och de har hon på sig i hagen idag. Det är stenhårt i marken så det bör kännas skönare för henne med boots på.

Men jag får säga att jag är mycket nöjd med Biopromin och de andra kurer som hon fått.

Tidigare har hon haft en bakhov som stått stilla i växten samtidigt som den var lite sned. Nu hade båda bakhovarna vuxit rejält och dessutom jämnt. Det gick att klippa en cm. De ser fina ut nu.

Kan inte se någon annan förändring mer än Biopromin som skulle kunna vara orsaken.

Det är ju svårt att korrigera när hovarna inte växer.

Det känns hoppfullt.

http://www.gustavsborg.com