Cassiopeias väg till ridhäst

20160104_161232.jpg

Igår tränade vi Estela, Cassi och Futura.

Estela var med som modförstärkare till sin dotter 🙂 och Cassi fick på sig vojlock med gjord. Det var inga problem med det. Estela får ganska livliga avkommor, men samtidigt himla coola. Futura accepterade ju sadeln direkt och kunde sadlas helt lös i boxen redan första gången.

Jag gör inget avancerat med Cassi utan det är mest att gå in i ridhuset, vilket hon gör med spetsade öron och raska steg. Därinne vill jag att hon är lugn och går med mig någorlunda koncentrerat. Hon är fortfarande lite omogen så jag tar det väldigt lugnt och ställer inga krav mer än att hon faktiskt ska lyssna på mig och att hon inte får rulla sig med något på ryggen.

Först ”jobbar” vi lite och sedan kan hon få rulla sig.

Futura ska lära sig att stå helt stilla vid uppsittningspallen. Det är guld värt. Vi är helt emot hästar som far iväg nästan innan man landat på ryggen. Då anser jag att de inte är klara för ridning.

Azora hade ridterapilektion och det gick mycket bra. Nu har hon greppat vad jag vill att hon ska göra så hon vandrade taktfast och stadigt runt, runt. Perfekt! Hon verkade själv njuta lika mycket som ryttaren och frustade nästan hela lektionen. Jag märker direkt när ryttaren börjar släppa på sina spänningar för då börjar Azora frusta och igår var det tydligen en avslappnande lektion för båda för det var ett konstant frustande. Från Azora alltså 😉

http://www.gustavsborg.com

 

 

Annonser

Ridterapi lektion 2

20151228_174745.jpg

Ulricas berättelse från sin andra lektion:

”Tillbaka på Gustavsborg så kliver jag in i stallet och välkomnas av hästarnas gnäggningar och jag hittar Ann-Britt i Azoras Box.

Vi fixar iordning Azora under lite småprat och så går vi ut till ridhuset. Jag börjar leda runt Azora som återigen följer mig som ”en stor trogen hund”, lugnt och fint trots att nyårsraketerna redan smäller för fullt utanför.

Vi går fram till pallen och jag kliver upp, sätter mig till rätta och Ann-Britt leder Azora och ber mig blunda om det känns bra, vilket det gör 🙂

Vi går något varv så jag kan sjunka ner i sadeln tack vare Azoras gungande gång.

Idag ska vi göra en ”Kroppskarta”:

Ann-Britt ber mig tänka på mina fötter

-Hur känns dom?

-Hur håller jag dom?

-Pekar dom uppåt eller neråt?

-Är jag spänd?

Det känns bra, inget är Rätt eller Fel, jag ska bara observera uppmärksamt hur min kropp känns.

Azora skrider vidare och Ann-Britt ber mig med lugn röst att nu tänka på mina vader

-Hur känns dom?

-Hur håller jag dom?

-Ligger någon del hårdare mot sadeln?

Så gör vi likadant med resten av kroppen; mina knän, lår, sittben, höfter etc etc….

Sambandet med Ann-Britt:s lugna röst och Azoras rörelser gör att jag känner mig sömnig och jag kan verkligen, utan att titta, föreställa mig HUR min kropp beter sig och HUR jag sitter. Min kropp blir plötsligt så tydlig.

Jag känner att jag omedvetet pressar mitt högra knä hårt mot sadeln, helt i onödan, så jag slappnar av och benet blir lååååångt igen.

Ann-Britt ber mig svanka resp. Skjuta rygg

-Vad händer med min sits?

Jag märker att jag med medvetna små rörelser kan ändra min hållning till något mer positivt.

Kroppskartan gör mig mer medveten om min kropp och alla dess delar som ibland omedvetet verkar ha ett eget liv.

Sammanfattningsvis så klev jag idag in i stallet med värk, stelhet, trötthet och stress och ca 60 min senare kliver jag ut genom stalldörren avslappnad, glad och lugn.

Nästan sådär lite skönt nyvaken och utvilad med ett stort leende på mina läppar.”

http://www.gustavsborg.com

#ridterapi #smärta #Gustavsborg #ridning #hästar #kroppen

Nypotatis på gång

20160102_122513.jpg

Titta se, vad som dyker upp i mina vitlökstunnor. Jag hade potatis där i somras och en gång potatis alltid potatis. Ska bli kul att se om det blir några knölar.

Det är bitande kallt i Skåneland. Jag var ute i stallet och verkade ett par hovar och det var underbart att komma in till en sprakande kamin, som maken fixat.

Azoras ”räliga” hovböldshov är helt återställd i trakten men hon har halva hovens höjd kvar innan lamellranden blir normal. Hon är helt ohalt och är back in business som terapihäst.

Aguila har länge haft en liten envis spricka precis mitt fram på ena framhoven. Jag hade fått bukt med den men så hade det gått någon dag över tiden, det blev kallt, marken frös och då kom den tillbaka. Skit 😠 Nu ska jag försöka vara duktig och raspa lite varje vecka.

På onsdag får vi besök av Linda, hovspecialist, och hon håller på med en ny utbildning som jag kan berätta mer om när jag förstått vad den går ut på. Det låter spännande i alla fall. Jag hoppas på några goda råd om verkningar dessutom.

http://www.gustavsborg.com