Så här få hästar har vi inte haft på flera år

Det måste vara minst 5-6 år vi var nere i sju stycken. Kanske ännu längre. Det känns väldigt märkligt när vi tittar ut i stohagen och de bara är fem i flocken. Vi står kvar och undrar vart de andra gömt sig.

Jag hade nässlor med mig i morse och av gammal vana gick jag och delade ut till två hästar till. Mycket underlig känsla när jag fick vända och gå tillbaka till de fem som riggat upp sig vid sina höhögar.

Futura verkar inrätta sig väl i sitt nya hem och det kommer att bli bra. Först när Azora gått bort och vi enbart hade kärnfriska hästar i hagarna insåg jag hur mycket energi som går åt när någon individ inte är ok.

Jag gick alltid lite på spänn och tyckte att nu kanske hon är lite halt igen, eller svullen, eller har gått upp i vikt osv.

Till slut ser man bara problem. Det är länge sedan vi haft ”sjuk” häst. Vårt första halvblod fick hovledsinflammation och vår ponny fång, sedan har vi varit lyckligt lottade. Det har alltid varit saker av övergående natur. Sår och liknande.

Det känns som om det är länge sedan Azora dog. Trots att det bara är 1 1/2 vecka. Jag tyckte det mesta kändes tämligen meningslöst när hon försvann. Vi hade kämpat och trodde att vi var igenom det värsta.

Hon var ju min häst, inte till salu och perfekt i verksamheten. Vem som helst kunde rida henne. Trygg och lugn som en filbunke.

Ibland tar det ett bra tag att förstå meningen med det som sker. Ibland förstår man aldrig.

Annons

Futura såld och levererad

Guldstjärna till alla inblandade; Futura, Ingrid och chaufför Lotta 🙂

Futura har vetat länge att hon skulle flytta till Ingrid och har inte riktigt förstått varför hon inte fick följa med när Ingrid åkte härifrån efter våra träningspass.

Jag släppte taget för ett bra tag sedan och det underlättar också flytten.

När så transporten körde in i morse och vi gick ut i hagen kom Futura oss till mötes. De andra stona stod kvar.

Nog är det intressant?

Hon gick rakt in i släpet och väl på plats i nya stallet gick hon ut i hagen precis som att hon gjort det hela livet.

Hon har hälsat på nya hagkompisen och rullat sig. Goda tecken.

Vi önskar Ingrid och Futura all lycka och glädje framöver.

http://www.gustavsborg.com

Avskedets stund

Tack till alla som hört av sig på olika sätt och beklagat Azoras bortgång. Det visar hur mycket våra djur betyder för oss. De flesta djurägare har varit i vår situation, både med sjuka djur och att behöva ta det sista tunga beslutet. Har man haft lyckan att slippa allt detta så kan man ändå föreställa sig hur det skulle kännas.

Maken och jag har pratat mycket om det nu efteråt och vi är överens om att det är väldigt otäckt att som människa ha den makten (och skyldigheten) att ta ut en häst ur hagen eller köra en hund/katt till veterinärkliniken och avsluta deras liv.

Gör man rätt? Hade hon/han kunnat bli bra? Tankarna slutar inte riktigt snurra, trots att man ju vet att man gjort sitt yttersta. För det mesta väntar man nog snarare för länge än att man rusar iväg och gör något förhastat.

Ett par saker som kändes så respektfullt med Lars sätt att hantera det hela var dels att han kom med vanlig bil och hästsläp. Det var ingen lastbil med container eller liknande som rullade in. Inte ens en hästlastbil.

Möjligen insåg han inte hur ledsna vi var förrän Azora hade fallit och jag låg på knä en bit bort och skakade av gråt. Det går ju att skärpa till sig, prata om ditten och datten och skriva på papper innan fullbordat faktum. Dock har jag ingen aning om vad det stod på dessa papper, men samlad och lugn var jag.

Vi stod kvar på vår parkering under tiden han gjorde klart allt, men vi tittade inte på.

När han sedan körde iväg, körde han sakta, öppnade sin ruta och hälsade oss. Sedan körde han sakta så länge vi såg honom och det kändes så oerhört värdigt.

Vid det laget hade alla ston återgått till att beta, lugnt och fint och vi pratade om att de har en helt annan syn på liv och död. Kanske de vet något som vi inte vet. Kanske att Nangijala finns och att man bara är isär ett litet ögonblick.

Azora – finaste – du fattas oss

I torsdags kväll såg jag att Azora återigen var halt och det såg inte bra ut alls. Vi diskuterade alternativen och det blev en orolig sömn på natten. Igår, fredag, var hon ännu sämre och vi tog det tunga beslutet att släppa taget och låta henne somna in.

Det är ett förfärligt beslut att ta. Innan jag ringde och bestämde definitivt gick vi som i dimma.

Men när vi såg att hon låg ner helt platt i hagen och vilade, omgiven och passad av alla de andra stona, att hon sedan låg kvar trots att de andra gick iväg så kände vi att vi gjorde rätt. En häst som inte kan gå ute i sin flock, äta gräs, vara fri och kunna springa utan smärta, den har inget riktigt hästliv.

Om det bara inte var så svårt att släppa taget!

Vi beställde Lars Andersson med Djurambulansen och han kom med vanlig bil och hästsläp. Han förklarade mycket pedagogiskt hur allt skulle gå till. Vi bestämde att jag skulle vara med henne.

Vi hämtade henne i hagen och stod precis utanför så alla hennes kompisar var med. De stod bredvid oss på andra sidan staketet.

När det var över gick alla iväg och betade. Futura bröt sig ur flocken och gick en bit bort mot staketet där Azora låg. Futura gnäggade till henne, sedan gick hon tillbaka till de andra. Så otroligt sorgligt, men ändå fint. Det kändes skönt att hon var omgiven av alla sina vänner.

Jag trodde att det skulle bli någon liten oro i flocken, men de har bara fortsatt precis som vanligt. Det är bara våra tårar som rinner.

Någon gång, någon annanstans möts vi kanske igen.

Våra älskade barnbarn kom hit och sov över och det skingrade tankarna. Man måste vara här och nu med små barn och vi hade så mysigt. Kanske att vi har en kommande liten hästtjej i familjen för Tyra var helt tagen av Bailarino och han av henne.

Vill hästarna gå på bete?

Ibland undrar jag hur de är funtade 🙂

Våra vill in och inte senare än 19.30 tack. De ston som fick vara ute i paradishagen igår kväll var ytterst irriterade för att vi drog ut på tiden en 10 minuter eller så. Aguila kom i full galopp och lät mig veta att hon minsann aldrig haft en så usel matte och hon skulle minsann anmäla mig för vanvård.

Men alltså hallå, matte och husse vill kunna unna sig lite ledigt!

Jag tror vi får leva med att plocka in dem några timmar på kvällen om knottdj-arna blir lika hemska som ifjol.

Hur gör du?

Vi får väl se hur det går här på Gustavsborg. Om de låter oss få några månader mockningsfritt.

Så lekande lätt allt går när solen skiner

Alla trädgårdsmöblerna är framplockade och ett möblemang är tvättat, slipat och oljat. Färgen ska på ikväll.

Det är nästan ofattbart så lätt allt blir när värme och sol infinner sig. Stallet går som en dans. Vi är klara på ett par timmar.

Hästarna njuter och plockar i det lilla gräs som finns. Tjejerna går i bantarhage än och får gå över till paradishagen några timmar på kvällen.

De är faktiskt riktigt fina i hullet för en gångs skull 🙂

Njut av dagen mina vänner!