Haven of tranquility – vad står det för

En besökare, ej hästvan, sa när han kom in i vårt stall och hade stått där ett tag ”detta är ett haven of tranquility”.

Vi började använda det i vår logo, men det är egentligen inte förrän nu som jag känner att det stämmer till fullo. Det känns verkligen som att vi skapat en ”oas av lugn” både för våra besökare, oss och våra hästar.

Vår nya giv att ha meditation i stallet är ett led i utvecklingen. 13 september är först ut och i oktober blir det fullmånemeditation.

Jag vet inte vad jag tror om Attraktionslagen, men just nu händer det mycket positiva saker här. Jag får väl börja tro på den, lagen alltså 🙂

Vi har slutat använda konstgödsel för att följa våra holistiska idéer fullt ut. Ett fält har vi sprejat med EM (effektiva mikroorganismer) och fler ska vi fixa. Detta gör vi i år med en ryggspruta!!! Så du förstår kanske hur dedikerade vi är att få vår jord att bli livskraftig igen.

Det går liksom inte att upprepa samma sak om och om igen om det inte funkar och tro att det ska bli bättre helt plötsligt. Vårt hösilage har inte varit toppenfint de senaste åren. Inte sämre än de flesta andras, vad jag förstått när jag börjat prata med andra hästägare, men vi är inte nöjda. Alltför mycket får slängas. Då måste vi göra något annat och eftersom jag fått så bra resultat i trädgården med EM och bokashi är det värt ett försök. Jag kan rapportera nästa år om det var värt allt besvär.

Ta hand om dig och njut av sensommaren!

 

 

Annonser

Att få hjälpa andra att blomstra :-)

Jag känner att nu gör jag skillnad i mina hästars, i mitt eget och andra människors liv.

Tänk att det skulle ta nästan 15 år innan jag förstod vilken inriktning vi borde ha på vårt företag.

Vi kämpade i flera år med avel av spanska hästar. En fantastisk hästras och det gav oss mycket erfarenhets- och glädjemässigt, men affärsmässigt var det en katastrof. Det vet nog alla som hållit på med uppfödning.

Jag var dessutom ingen bra säljare. Var liksom alldeles för petig med vem som fick köpa och hur hästarna skulle få det på nya stället osv, osv.

Dessutom sa jag till min make att ”om jag bara fick behålla en häst så skulle det vara Bailarino” Jaha, och hur trodde jag då att jag skulle få honom såld. Vet inte hur många som ringde, mailade och faktiskt tittade på honom utan att det ledde till något. Man ska passa sig vad man skickar ut i universum, jodå…

Efter en lång period med knäckande arbetsamt stall- och hästskötande bestämde vi oss för att avsluta hela businessen och vi skulle göra det över en 5-årsplan.

Då hade vi inte räknat med att FEEL skulle komma in i vårt liv 😊

Jag började även aktivt plocka bort saker som jag kände drog ner mig, negativa personer på sociala medier t ex och slutade följa/läsa bloggar av personer jag tyckte var oseriösa. Tidigare hade jag läst och retat upp mig på dessa personer eller händelser som faktiskt inte alls hade med vår egen verksamhet att göra. Det var en befrielse att slippa se det.

Efter det började det hända andra positiva saker.

Tidig höst 2016 blev vi uppringda av Mia Holm som undrade om vi kunde tänka oss att vara värd för den svenska FEEL-utbildningen, som Mia skulle bli huvudlärare för, och om våra hästar skulle kunna vara lärare på utbildningen. Kunde jag själv dessutom tänka mig att gå utbildningen?

Jag sa ja till alltihop. Hade egentligen ingen aning om vad jag gav mig in i. Det var en krävande utbildning på många plan. Många utmaningar och mycket som omvärderades. För att det hela skulle leda någon vart var jag tvungen att gå djupt in i mig själv och försöka känna efter i mitt hjärta vad jag ville och tyckte.

Det var det bästa jag gjort!

Det är väl inte fy skam att som 60-åring känna att nu har jag hittat rätt i livet. Här kan jag göra något bra för både människor och hästar.

Våra äldsta hästar är nu våra viktigaste medarbetare, istället för att bara räknas som gamla avdankade avelsston.

Jag får vara med om omvälvande händelser i andra människors liv och många gånger känner jag att håret reser sig på armarna när jag ser vad hästarna kan ge.

Vid flera tillfällen har jag nästan fått nypa mig själv i armen för att förstå att det jag upplevt verkligen hände. Hur sjutton kan en häst plocka upp så mycket?

Att inse att när man är helt ärlig och öppen så blir hästen lugn även om det är häftiga känslor som kommer fram. Men då är man inför hästen kongruent och det är det hästar har överlevt på i miljontals år. En inkongruent flockmedlem är livsfarlig att ha med sig.

Behöver jag säga att jag verkligen brinner för att få föra ut FEEL i Sverige?

Våra fina lärare

Det är härligt med FEEL för nu är det våra gamla hästar som är viktigast i flocken. De är helt magiska som lärare och de för sin kunskap vidare till de yngre.

Tänk så fantastiskt att gamla oridna avelsston får en ny viktig uppgift. Vårt äldsta sto är 19 år, inte för att hon verkar vara mer än 5 men … sedan följer de med 17 och 13 år.

Vår underbara Ninfa har problem med artros i sina framben och förra vinterns hårda underlag var jobbigt för henne. Det är ju svårt att avgöra om hon har ont eller bara är stel. Tänk om man kunde få ett svar i ord. Men om jag går till min egen stela lekamen så är det väl antagligen en blandning av ont och stelt. Det knakar och tar emot i mig också, men jag vill hänga med på kul ändå. Och så länge som Ninfa vill får hon hänga med. Cortaflex verkar ha en effekt på stelheten.

Hennes barn Divina, Aciano och Bailarino är under utbildning. Divina och Aciano verkar ha ärvt mammas helande kunskaper i synnerhet och Bailarino hennes stora hjärta i allmänhet. De är olika alla tre, men ack så fina.

Alla våra hästar växer in i sin uppgift som lärare alltmer och ingen av dem har sagt att de inte vill vara med. De har nämligen en möjlighet att välja. Det är det FEEL går ut på. Ingen häst tvingas in i detta om den inte vill.

170610 0035

170610 0035