Släppa-taget-blues och sorgsenhet

Det går åt så mycket mer energi att hålla fast i något som inte fungerar än att släppa taget.

Varför är det då så svårt?

Jag är väl knappast ensam om att envist hänga kvar i saker och tjurigt tycka att det ska minsann fungera, eller kanske inte våga släppa taget för jag vet ju inte vad som kommer istället.

Inom FEEL pratar vi om känslor som information och i just sorgsenhet/ledsamhet är budskapet att känslan återställer flödet till psyket och att det är i mitt bästa intresse. Frågorna jag ska ställa mig är 1. vad måste jag släppa taget om och 2. vad är det som måste vitaliseras.

Resultatet om man hänger sig kvar i något som inte fungerar (arbete, relationer osv) är att man kan gå ner sig rejält i missmod och det kan leda till förtvivlan.

Många släppa-taget-historier har jag gått igenom i mitt långa liv och jag kan säga, med facit i hand, att det har alltid kommit något bättre eller ännu mer spännande när jag vågat släppa och öppnat upp för något nytt.

Det är inte bara att släppa taget och sedan mala vidare utan man ska också öppna upp för nya erfarenheter. Det är då ”the magic happens” 🙂

När vi släppte taget om avelsverksamheten kom FEEL in i vårt liv och när vi släppte taget om Akademisk ridkonst fyllde vi tre FEEL-workshops på några dagar. Och en del annat spännande är också på gång men det får jag berätta mer om när det satt sig lite.

Lite underligt är det, eller hur?

Det kan komma ett vakuumläge i livet när man släppt taget och då ska man bara vila i det. Ta inga viktiga beslut när du befinner dig i ett vakuum. Låt livet rulla på, vila lite i det som händer och se vad som öppnar sig.

Sedan måste man faktiskt tillåta sig att känna sig ledsen. Man lämnar något som en gång var bra. Även om man är på väg till något nytt och spännande kan man känna sorgsenhet över det man lämnar. Med ledsen menar jag inte att man måste gråta utan den där stilla känslan i kroppen när en spänning släpper.

Som när du lämnar en arbetsplats där du trivts med dina kollegor. Du är uppspelt över det nya, men måste kunna tillåta dig att sakna dina arbetskamrater.

Vi har arrangerat AR-kurser i 15 år och trivts väldigt bra med det. Gillar alla deltagare och vår instruktör Hanna Engström skarpt. Det vore väl konstigt om jag inte brydde mig alls över att vi avslutar det kapitlet? Det vore ju som att säga att de 15 åren inte betytt något.

Men nu är vi 100% tillgängliga för FEEL-vibrationer och det har redan börjat visas i anmälningarna som strömmat in.

IMG_20180429_211914_061.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s