Läste tre lappar från min gladburk

För ett par år sedan introducerade jag min gladburk. En gammal majonnäsburk (tom) som jag matade med tre små lappar varje dag. På varje lapp stod något positivt från min dag.

När jag började med den var vi inne i en tuff period med vår verksamhet. Skulle vi avveckla och hur skulle vi i så fall göra. Jag såg inte mycket ljus i tunneln. MEN jag är också fast övertygad om att den enda som kan ändra mitt liv är jag själv och just då läste jag idén om att skriva ner tre positiva saker varje dag. Rätt saker dyker upp i livet om man är öppen och den dagen var det gladburksidén 🙂

Det var en otroligt god hjälp. Det gjorde att jag började leta efter glada saker varje dag istället för att se det negativa. Faktiskt kan det vara en så enkel sak som vänder tillvaron.

20180930_122652.jpg

För att illustrera hur enkla saker jag skrev ner ska jag dela med mig av de tre lappar jag läste idag:

1 Taket klart på lekstugan (Vi hjälpte barnbarnen att renovera lekstugan)

2 Grävt ner mina första bokashihinkar i jordfabriken (Hade tydligen precis börjat med bokashi)

3 Varit på bio och sett Florence Foster Jenkins

Inte rocket science precis, men attans vad de tre små lapparna gjorde nytta.

2013-07-14 19.07.49 - kopia

Vi behöll våra hästar! Avveckling blev det inte tal om ❤

http://www.gustavsborg.com

Annons

Full aktivitet råder

Idag har jag lagt upp några nya evenemang på fb. De två sista workshoparna för hösten.

20-21 Oktober:
https://www.facebook.com/events/241541956492332/

17-18 November:
https://www.facebook.com/events/1831996220181167/

Och ett föredrag den 7 oktober:
https://www.facebook.com/events/553770901710662/

Ikväll kl 21.00 har vi fullmånemeditation. Eventuellt blir det en meditation till innan vintern slår till.

I slutet av oktober sätter ett nytt FEEL-utbildningsprogram igång hos oss och jag kommer att assistera Mia Holm som är utbildningsansvarig i Sverige för FEEL. Det ser jag fram emot.

IMG_7962

Höstbild från den gamla goda föl-tiden. Godingen längst mot oss är Aciano. Tänk att han varit så liten. Här är han cirka ett halvår.

http://www.gustavsborg.com

Finslipar helgens workshop

Vi har fått önskemål om att utöka workshopen till två dagar och vi testar det nya konceptet för första gången imorgon och på söndag.

Attans, vilket häftigt schema. Det känns som en panghelg är på gång 🙂

20180805_101617.jpg

Hästarna får vara ute i natt för att komma in tidigt imorgon bitti. Vi får vända på dygnet så de får lite utevistelse. Det är perfekt vid denna årstiden att göra så. Värre mitt i vintern, men våra hästar är ”innehöns” och har inte alls något emot att puttra runt i boxen bara de får hö lite då och då.

Det är så skönt nu när vi alla, både hästar och praktikers, är samkörda. Det finns ingen nervositet innan en workshop. Alla övningar sitter och vi litar på våra hästars förmåga att hjälpa till där det behövs.

Vi vågar improvisera ganska vilt faktiskt 🙂 På en workshop testade maken och jag, på lunchen, om det gick att ha två hästar samtidigt i vår round-pen. De skulle bilda flock med tre personer. Grejen som gjorde det extra spännande var att de båda hade haft boxvila i 10 dygn pga en skada.

Normalt sett är hästar efter 10 dygn utan att få gå ut och röra sig, helt tossiga och mer i luften än på marken. Men vi förklarade för dem vad vi tänkte göra för övning, gick in och testade 5 minuter, och efter lunch ingick de i workshopen med MVG.

Amazing, som man säger på utrikiska! Snacka om superproffs till lärare.

20180913_132821.jpg

Missa inte vårt föredrag den 23 september om du är nyfiken på FEEL.

http://www.gustavsborg.com

 

 

 

Jag har lärt mig att lita på hästarnas visdom

I juni gick jag Advanced Training i FEEL och jag får säga att det har gjort mig än mer ödmjuk inför hästarnas visdom.

Jag berättar alltid för den häst som ska vara lärare i en övning, vem hon/han ska möta och vilken övning jag tänkt. Men jag ger hästen frihet att ändra övningen om det passar bättre.

Låter detta helt flummigt? Om du tycker det så kan jag hålla med dig. För det tyckte jag också tidigare. Men det otroliga är att hästen vet precis vad personen behöver. Jag ser det igen och igen. Hade det hänt en gång eller kanske två, tre så hade jag trott att det var tillfälligheter men inte när det händer varje gång jag ger dem fria händer/hovar 🙂

20180911_102508.jpg

Under utbildningen i juni lärde vi oss ”table top healing”, vilket innebär att hästen ger mig information om var t ex blockeringar eller smärta sitter hos min klient. Klienten ligger på ett bord/massagebänk. Men det är alltså inte jag som lägger händerna på klienten och healar.

Låter detta ännu flummigare? Javisst gör det! Men det funkar. Helt magiskt.

Jag fick detta bekräftat vid min senaste privatsession och det var utan att klienten låg på ett bord. Hästen körde sitt race ändå, för hon visste att jag skulle lyssna.

Ju mer jag jobbar med FEEL ju mer imponerad blir jag.

Tänk om alla skulle våga prova. Våga visa sin sårbarhet i att inte förstå allt, utan låta saker hända. Tänk om alla företag skulle våga.

Jag lyssnade på ett samtal mellan Oprah och Jeff Weiner CEO för LinkedIn där han pratar om compassionate leadership. Varför är vi i allmänhet så rädda för att vara sårbara och godhjärtade? Och tänk så mycket mer man får tillbaka från sin personal när man inte pekar med hela armen utan blir en bra ledare som verkligen lyssnar.

Vågar CEO för LinkedIn vara compassionate så borde väl de flesta chefer inse att det är ett vinnande koncept?

På vår hemsida har jag gått ut med lite smakprov på den kommande coachning som jag kan erbjuda, med eller utan FEEL. Där vi istället för att trycka ner ditt ego tar fram det. Inom LifeSpider coachning menar vi att alla har kommit till denna jorden av en anledning och här är egot inte något negativt utan osjälviskt. Dina drivkrafter, livsintentioner och livsprojekt gagnar andra.

Jag är nu väldigt aktiv i det ben (man har sex spindelben med livsprojekt) där min intention är spirit katalysator. Där finns ett starkt samband med det jag upplever med hästarna.

Citatet jag har på hemsidan från Patricia Tudor-Sandahl är klockrent. Att vi tar på oss för små projekt för våra själar. Tänk om vi skulle våga lite mer? Inte trycka tillbaka vårt ego utan ge det utrymme.

Mer om detta framöver. En cliffhanger…. 😉

http://www.gustavsborg.com