Haven of tranquility – vad står det för

En besökare, ej hästvan, sa när han kom in i vårt stall och hade stått där ett tag ”detta är ett haven of tranquility”.

Vi började använda det i vår logo, men det är egentligen inte förrän nu som jag känner att det stämmer till fullo. Det känns verkligen som att vi skapat en ”oas av lugn” både för våra besökare, oss och våra hästar.

Vår nya giv att ha meditation i stallet är ett led i utvecklingen. 13 september är först ut och i oktober blir det fullmånemeditation.

Jag vet inte vad jag tror om Attraktionslagen, men just nu händer det mycket positiva saker här. Jag får väl börja tro på den, lagen alltså 🙂

Vi har slutat använda konstgödsel för att följa våra holistiska idéer fullt ut. Ett fält har vi sprejat med EM (effektiva mikroorganismer) och fler ska vi fixa. Detta gör vi i år med en ryggspruta!!! Så du förstår kanske hur dedikerade vi är att få vår jord att bli livskraftig igen.

Det går liksom inte att upprepa samma sak om och om igen om det inte funkar och tro att det ska bli bättre helt plötsligt. Vårt hösilage har inte varit toppenfint de senaste åren. Inte sämre än de flesta andras, vad jag förstått när jag börjat prata med andra hästägare, men vi är inte nöjda. Alltför mycket får slängas. Då måste vi göra något annat och eftersom jag fått så bra resultat i trädgården med EM och bokashi är det värt ett försök. Jag kan rapportera nästa år om det var värt allt besvär.

Ta hand om dig och njut av sensommaren!

 

 

Annonser

Att få hjälpa andra att blomstra :-)

Jag känner att nu gör jag skillnad i mina hästars, i mitt eget och andra människors liv.

Tänk att det skulle ta nästan 15 år innan jag förstod vilken inriktning vi borde ha på vårt företag.

Vi kämpade i flera år med avel av spanska hästar. En fantastisk hästras och det gav oss mycket erfarenhets- och glädjemässigt, men affärsmässigt var det en katastrof. Det vet nog alla som hållit på med uppfödning.

Jag var dessutom ingen bra säljare. Var liksom alldeles för petig med vem som fick köpa och hur hästarna skulle få det på nya stället osv, osv.

Dessutom sa jag till min make att ”om jag bara fick behålla en häst så skulle det vara Bailarino” Jaha, och hur trodde jag då att jag skulle få honom såld. Vet inte hur många som ringde, mailade och faktiskt tittade på honom utan att det ledde till något. Man ska passa sig vad man skickar ut i universum, jodå…

Efter en lång period med knäckande arbetsamt stall- och hästskötande bestämde vi oss för att avsluta hela businessen och vi skulle göra det över en 5-årsplan.

Då hade vi inte räknat med att FEEL skulle komma in i vårt liv 😊

Jag började även aktivt plocka bort saker som jag kände drog ner mig, negativa personer på sociala medier t ex och slutade följa/läsa bloggar av personer jag tyckte var oseriösa. Tidigare hade jag läst och retat upp mig på dessa personer eller händelser som faktiskt inte alls hade med vår egen verksamhet att göra. Det var en befrielse att slippa se det.

Efter det började det hända andra positiva saker.

Tidig höst 2016 blev vi uppringda av Mia Holm som undrade om vi kunde tänka oss att vara värd för den svenska FEEL-utbildningen, som Mia skulle bli huvudlärare för, och om våra hästar skulle kunna vara lärare på utbildningen. Kunde jag själv dessutom tänka mig att gå utbildningen?

Jag sa ja till alltihop. Hade egentligen ingen aning om vad jag gav mig in i. Det var en krävande utbildning på många plan. Många utmaningar och mycket som omvärderades. För att det hela skulle leda någon vart var jag tvungen att gå djupt in i mig själv och försöka känna efter i mitt hjärta vad jag ville och tyckte.

Det var det bästa jag gjort!

Det är väl inte fy skam att som 60-åring känna att nu har jag hittat rätt i livet. Här kan jag göra något bra för både människor och hästar.

Våra äldsta hästar är nu våra viktigaste medarbetare, istället för att bara räknas som gamla avdankade avelsston.

Jag får vara med om omvälvande händelser i andra människors liv och många gånger känner jag att håret reser sig på armarna när jag ser vad hästarna kan ge.

Vid flera tillfällen har jag nästan fått nypa mig själv i armen för att förstå att det jag upplevt verkligen hände. Hur sjutton kan en häst plocka upp så mycket?

Att inse att när man är helt ärlig och öppen så blir hästen lugn även om det är häftiga känslor som kommer fram. Men då är man inför hästen kongruent och det är det hästar har överlevt på i miljontals år. En inkongruent flockmedlem är livsfarlig att ha med sig.

Behöver jag säga att jag verkligen brinner för att få föra ut FEEL i Sverige?

Våra fina lärare

Det är härligt med FEEL för nu är det våra gamla hästar som är viktigast i flocken. De är helt magiska som lärare och de för sin kunskap vidare till de yngre.

Tänk så fantastiskt att gamla oridna avelsston får en ny viktig uppgift. Vårt äldsta sto är 19 år, inte för att hon verkar vara mer än 5 men … sedan följer de med 17 och 13 år.

Vår underbara Ninfa har problem med artros i sina framben och förra vinterns hårda underlag var jobbigt för henne. Det är ju svårt att avgöra om hon har ont eller bara är stel. Tänk om man kunde få ett svar i ord. Men om jag går till min egen stela lekamen så är det väl antagligen en blandning av ont och stelt. Det knakar och tar emot i mig också, men jag vill hänga med på kul ändå. Och så länge som Ninfa vill får hon hänga med. Cortaflex verkar ha en effekt på stelheten.

Hennes barn Divina, Aciano och Bailarino är under utbildning. Divina och Aciano verkar ha ärvt mammas helande kunskaper i synnerhet och Bailarino hennes stora hjärta i allmänhet. De är olika alla tre, men ack så fina.

Alla våra hästar växer in i sin uppgift som lärare alltmer och ingen av dem har sagt att de inte vill vara med. De har nämligen en möjlighet att välja. Det är det FEEL går ut på. Ingen häst tvingas in i detta om den inte vill.

170610 0035

170610 0035

 

Tack för 2016!

 

Vi, dvs Kenneth, Ann-Britt och alla hästarna, hoppas att du haft en fin julhelg och vi vill tacka dig för det gångna året.

I december började ett nytt spännande kapitel för oss då vi blev värd för FEEL (Facilitated Equine Experiential Learning)®, en i Sverige alldeles ny utbildning. Här är hästarna våra lärare i personlig utveckling och ger oss självkännedom.

Mia Holm, som tidigare haft en workshop hos oss kommer att vara ansvarig för FEEL-programmet i Sverige. Jag går själv utbildningen (totalt 17 dagar) och kommer att bli certifierad i juni. Därefter kan jag hålla workshops och jobba med enskilda kunder.

Grundarna av Horse Spirit Connections/FEEL, Wendy och Andre från Kanada, är mina lärare och det känns som vi öppnar en ny dörr i vår verksamhet. Våra hästar uppskattar sina nya roller och de var helt magiska på detta första segment.

Med detta kan vi nog med säkerhet säga att vi lämnar avelsdelen, såvida det inte dyker upp någon som absolut vill ha ett föl från någon av våra underbara damer 🙂 Det betyder också att vi behöver det antal hästar vi har. Eventuellt säljer vi någon av de unga hästarna och ersätter med en äldre. Vi får se om det dyker upp en trevlig spekulant och om tycke uppstår från båda parter. Hästarna får välja. Det blir alltid bäst.

Vårens kurser med Hanna Engström är den 6-7 mars och 6-7 maj.

Vi ser fram emot ett fantastiskt 2017 och önskar dig ett Gott Nytt År!

Välkommen!

Ann-Britt & Kenneth

Kurshelg 

Akademisk ridkonst står på schemat i helgen. 

Våra kursgäster har börjat anlända med hästar och imorgon blir det stugan full av kunskapstörstande trevliga människor 🙂

För vår egen del är det nog kurs nr 50-60 med Hanna. Gjorde ett snabbt överslag. Det är väl bra marscherat? 

Båda våra gossar mår bra efter Acianos kastrering. Aciano taggade ner direkt och redan igår hade även Bailarino blivit lugnare bara av att vara ensam hingst på gården. Otroligt vad det gick snabbt. De har verkligen koll på hormonerna hos varandra. 

Lastningen går galant. Vi lastar Bailarino två gånger om dagen och nu djädrans ska det sitta som berget innan vi beställer ny tid till kastrering. 


Vårt första halvblod Karino. Världens snällaste häst. Men så här i efterhand inser jag att det fanns en del att jobba på. Ryggsäckar t ex var livsfarliga. Lastning var ok, men att gå av släpet gick i 190 knyck. Två brutna fingrar fick jag. Då var vi helt gröna i hästvärlden men tack vare hans snällhet fixade vi det mesta ändå. 

Vi stod i ett stall med kunniga människor och det är mycket viktigt i början. Det fanns alltid någon att fråga om råd. 

Matte bara pratar strunt 

När jag ser ett släp går jag bara rakt in. Förstår inte vad den där matte pratar om. Korvtillverkare och gratis och jag vet inte allt ; -)

Hm, mattes undran är nu om vi vågar boka en ny tid hos farbror doktorn? 

Aciano mår prima och har blivit ännu trevligare än tidigare. Lugn som en filbunke. Helt otroligt. Vi hoppas det fortsätter så här fint med läkning och allt. 

Jaha, det som gick så bra ;-)

img_20160718_105436.jpg

Hade jag inte själv filmat och lagt ut de där filmerna när vi lasttränar Baila och sett hur gärna och hur bråttom han hade att komma in i släpet så hade jag igår kväll trott att jag ljög så tungan blev blå.

Efter mycket om och men hade vi bestämt oss för att kastrera hingstarna och igår kväll skulle de avlämnas på kliniken.

Ja, det skulle ju gå som en dans, eller? Fast Baila är liksom för smart för vårt bästa ibland. Jag försökte se bilder av hur han och Aci lekte och busade tillsammans när de blivit valacker, men han såg bara bilden knips-knips verkade det som. För han blånekade att gå in!

Jaha, hit kom veterinären och sederade den ovillige resenären, för då kunde vi stoppa in båda i släpet, sa vi, och då skulle ju allt vara lätt som en plätt. Aci är nämligen vansinnigt lättlastad. Och det är sant på riktigt.

Visst, Aci gick in med en gång. Den andre filuren sa tack, men nej tack. Åk ni, så väntar jag i stallet så länge. Jag är vaken när ni kommer hem.

DÅ var han liksom gratis. Första bästa suspekta korvfabrikant kunde fått hämta honom helt gratis. Jag hade inte brytt mig om det var icke-ekologisk tillverkning, märkliga tillsatser och plastfjälster. Bara ta honom och åk kvickt innan jag ångrar mig.

Nu kan jag skratta åt det och vi har börjat om från början. Oj, vilken utmärkt lärare han är vår Baila-gosse.

Det kan väl alltid roa någon när jag berättar om de mer misslyckade tillfällena i hästlivet också? Inte bara lägger ut glassiga bilder och filmer på allt som fungerar perfekt. Tror jag väntar med blogginlägget om hur man på ett lyckat sätt lasttränar med mjuka metoder 😉

Då har vi alltså en färdigknipsad valack i stallet och en kommande. Tja 50% av målet är väl OK det också?

Avslutar med några glassiga bilder av flickorna i morgonsolen.

img_20160809_164909.jpgimg_20160809_165227.jpgimg_20160809_165039.jpg

Så här få hästar har vi inte haft på flera år

20160531_090012.jpg

Det måste vara minst 5-6 år vi var nere i sju stycken. Kanske ännu längre. Det känns väldigt märkligt när vi tittar ut i stohagen och de bara är fem i flocken. Vi står kvar och undrar vart de andra gömt sig.

Jag hade nässlor med mig i morse och av gammal vana gick jag och delade ut till två hästar till. Mycket underlig känsla när jag fick vända och gå tillbaka till de fem som riggat upp sig vid sina höhögar.

Futura verkar inrätta sig väl i sitt nya hem och det kommer att bli bra. Först när Azora gått bort och vi enbart hade kärnfriska hästar i hagarna insåg jag hur mycket energi som går åt när någon individ inte är ok.

Jag gick alltid lite på spänn och tyckte att nu kanske hon är lite halt igen, eller svullen, eller har gått upp i vikt osv.

Till slut ser man bara problem. Det är länge sedan vi haft ”sjuk” häst. Vårt första halvblod fick hovledsinflammation och vår ponny fång, sedan har vi varit lyckligt lottade. Det har alltid varit saker av övergående natur. Sår och liknande.

Det känns som om det är länge sedan Azora dog. Trots att det bara är 1 1/2 vecka. Jag tyckte det mesta kändes tämligen meningslöst när hon försvann. Vi hade kämpat och trodde att vi var igenom det värsta.

Hon var ju min häst, inte till salu och perfekt i verksamheten. Vem som helst kunde rida henne. Trygg och lugn som en filbunke.

Ibland tar det ett bra tag att förstå meningen med det som sker. Ibland förstår man aldrig.

Futura såld och levererad

Guldstjärna till alla inblandade; Futura, Ingrid och chaufför Lotta 🙂

Futura har vetat länge att hon skulle flytta till Ingrid och har inte riktigt förstått varför hon inte fick följa med när Ingrid åkte härifrån efter våra träningspass.

Jag släppte taget för ett bra tag sedan och det underlättar också flytten.

När så transporten körde in i morse och vi gick ut i hagen kom Futura oss till mötes. De andra stona stod kvar.

Nog är det intressant?

Hon gick rakt in i släpet och väl på plats i nya stallet gick hon ut i hagen precis som att hon gjort det hela livet.

Hon har hälsat på nya hagkompisen och rullat sig. Goda tecken.

Vi önskar Ingrid och Futura all lycka och glädje framöver.

http://www.gustavsborg.com