Tack för 2016!

 

Vi, dvs Kenneth, Ann-Britt och alla hästarna, hoppas att du haft en fin julhelg och vi vill tacka dig för det gångna året.

I december började ett nytt spännande kapitel för oss då vi blev värd för FEEL (Facilitated Equine Experiential Learning)®, en i Sverige alldeles ny utbildning. Här är hästarna våra lärare i personlig utveckling och ger oss självkännedom.

Mia Holm, som tidigare haft en workshop hos oss kommer att vara ansvarig för FEEL-programmet i Sverige. Jag går själv utbildningen (totalt 17 dagar) och kommer att bli certifierad i juni. Därefter kan jag hålla workshops och jobba med enskilda kunder.

Grundarna av Horse Spirit Connections/FEEL, Wendy och Andre från Kanada, är mina lärare och det känns som vi öppnar en ny dörr i vår verksamhet. Våra hästar uppskattar sina nya roller och de var helt magiska på detta första segment.

Med detta kan vi nog med säkerhet säga att vi lämnar avelsdelen, såvida det inte dyker upp någon som absolut vill ha ett föl från någon av våra underbara damer 🙂 Det betyder också att vi behöver det antal hästar vi har. Eventuellt säljer vi någon av de unga hästarna och ersätter med en äldre. Vi får se om det dyker upp en trevlig spekulant och om tycke uppstår från båda parter. Hästarna får välja. Det blir alltid bäst.

Vårens kurser med Hanna Engström är den 6-7 mars och 6-7 maj.

Vi ser fram emot ett fantastiskt 2017 och önskar dig ett Gott Nytt År!

Välkommen!

Ann-Britt & Kenneth

Annonser

Mer ridterapi

img_20160118_121004.jpg

Jag är så tacksam över min ambitiösa elev som ger mig skriftlig feedback. Det är väldigt intressant för mig att läsa. Hur har lektionen upplevts. Har mina tankar gett någon effekt. Jag har alltid en plan om vad vi ska göra, men sedan får dagsformen på häst och ryttare avgöra vad som händer. Det kan bli något helt annat 🙂

Min elevs berättelse:

”Vi går som vanligt ut till ridhuset där jag leder runt Azora och hon är lika följsam som dom andra gångerna. Jag sitter upp från pallen och Ann-Britt leder oss i skritt, hon ber mig blunda och börjar med sin lugna och mjuka röst gå igenom kroppskartan. Hon ber mig känna och tänka på mina fötter, hur känns dom?
Pekar dom uppåt, neråt eller åt ngt håll, trycker eller spänner det ngn stans?
Vi går vidare uppåt i kroppen på samma sätt, hur känns vaderna, knäna, låren, mina sittben o.s.v..
Jag börjar slappna av, min sits blir mjukare och jag sitter djupare ner i sadeln efter att ha blivit medveten om mina onödiga spänningar i benen.
Intressant att jag kan påverka min kroppshållning positivt nu när jag blir medveten!
Ann-Britt ber mig svanka resp. skjuta rygg:

HUR förändras min sits?

HUR känns min kropp?

HUR påverkas min andning?

Vi avslutar och går in.

Jag får prova samma övning sittandes på en stol. Inga stora rörelser, ju mindre desto duktigare.

Svanka och skjut rygg, rulla bäckenet fram och tillbaka.

 

Jag upplever att det är lättare att göra denna övning på en rörlig hästrygg och att jag får ut mer av den då än sittandes på en ”stel” stol.

Övningen blir ”mer” pga hästens värme och gungande rörelse. Det är lättare att känna ett givande samarbete med en levande varelse som Azora.

Jag åker leendes och ngt lättare hemåt igen, tack för denna gång 😊”

http://www.gustavsborg.com

Alla borde få uppleva en häst som Aguila

20160129_172710.jpg

Hon sökte och fann oss för 15 år sedan. Nu i januari fyllde hon 18 år.

Hon är min klippa och soulmate.

Hon är inte riden på typ 10 år och då var hon i princip bara lite sutten på därefter njöt hon livet som avelssto.

Nu är hon inomhuskamrat med dotter Azora, som är konvalescent , och det går utmärkt. Det blev lite tråkigt att bara lalla runt i skritt 20 minuter så jag satte på kapson och lät henne jobba med trav och några slutor.

Det passade henne utmärkt.

Jag fick för mig att vi skulle testa med sadel. Det vore ju bra att ha ytterligare en terapihäst.

Sagt och gjort, sadel på. Inga problem. In i ridhuset, Ingrid hängde och klängde. Inga problem. Jaha, då skrittar vi väl då. Inga problem!

Hon är one of a kind. Så är det bara. Det innebär att jag kan ta elever med svårare problem, som behöver stöd av någon från marken, eftersom hon är så liten.

Underbart att få en ny uppgift som 18-åring. Hon är dessutom allas favorit på våra ledarskapskurser.

http://www.gustavsborg.com

 

Hoppet ökar

img_20160117_110529.jpg

Azora är nu så mycket bättre att vi får börja skritta henne 10 minuter 3 ggr/dag. Yeah 🙂

Då får vi innerligen hoppas att vad det nu än är hon har håller sig lugnt. Idag känner vi oss ganska glada.

Estela har kvalat in som ersättare på terapiridningen. Ingrid och jag provade igår och Estela trivdes ypperligt. Hon är nu sjukvikarie för Azora. Bailarino hade säkert också passat annars så han får bli andra sjukvikarie. Kan ju vara bra att ha några att välja på.

På lördag har vi vår egen kurs ”Se dig själv genom hästens ögon” och det ska bli spännande. Nu är det ett tag sedan vi hade våra damer på den typen av kurs. De brukar tycka det är trevligt. Vi får se om Aguila anmäler sig till alla övningar som hon gjorde när Mia var här och höll kurs. Lite roligt att den jag trodde skulle vara minst intresserad var den som blev mycket förolämpad när hon inte fick vara med. Hon behövde minsann inte alls vila sig sa hon.

Vi har förresten plats till fler på den kursen om du är intresserad.

 

http://www.gustavsborg.com

http://www.bolinder.se

Cassiopeias väg till ridhäst

20160104_161232.jpg

Igår tränade vi Estela, Cassi och Futura.

Estela var med som modförstärkare till sin dotter 🙂 och Cassi fick på sig vojlock med gjord. Det var inga problem med det. Estela får ganska livliga avkommor, men samtidigt himla coola. Futura accepterade ju sadeln direkt och kunde sadlas helt lös i boxen redan första gången.

Jag gör inget avancerat med Cassi utan det är mest att gå in i ridhuset, vilket hon gör med spetsade öron och raska steg. Därinne vill jag att hon är lugn och går med mig någorlunda koncentrerat. Hon är fortfarande lite omogen så jag tar det väldigt lugnt och ställer inga krav mer än att hon faktiskt ska lyssna på mig och att hon inte får rulla sig med något på ryggen.

Först ”jobbar” vi lite och sedan kan hon få rulla sig.

Futura ska lära sig att stå helt stilla vid uppsittningspallen. Det är guld värt. Vi är helt emot hästar som far iväg nästan innan man landat på ryggen. Då anser jag att de inte är klara för ridning.

Azora hade ridterapilektion och det gick mycket bra. Nu har hon greppat vad jag vill att hon ska göra så hon vandrade taktfast och stadigt runt, runt. Perfekt! Hon verkade själv njuta lika mycket som ryttaren och frustade nästan hela lektionen. Jag märker direkt när ryttaren börjar släppa på sina spänningar för då börjar Azora frusta och igår var det tydligen en avslappnande lektion för båda för det var ett konstant frustande. Från Azora alltså 😉

http://www.gustavsborg.com

 

 

Ridterapi lektion 2

20151228_174745.jpg

Ulricas berättelse från sin andra lektion:

”Tillbaka på Gustavsborg så kliver jag in i stallet och välkomnas av hästarnas gnäggningar och jag hittar Ann-Britt i Azoras Box.

Vi fixar iordning Azora under lite småprat och så går vi ut till ridhuset. Jag börjar leda runt Azora som återigen följer mig som ”en stor trogen hund”, lugnt och fint trots att nyårsraketerna redan smäller för fullt utanför.

Vi går fram till pallen och jag kliver upp, sätter mig till rätta och Ann-Britt leder Azora och ber mig blunda om det känns bra, vilket det gör 🙂

Vi går något varv så jag kan sjunka ner i sadeln tack vare Azoras gungande gång.

Idag ska vi göra en ”Kroppskarta”:

Ann-Britt ber mig tänka på mina fötter

-Hur känns dom?

-Hur håller jag dom?

-Pekar dom uppåt eller neråt?

-Är jag spänd?

Det känns bra, inget är Rätt eller Fel, jag ska bara observera uppmärksamt hur min kropp känns.

Azora skrider vidare och Ann-Britt ber mig med lugn röst att nu tänka på mina vader

-Hur känns dom?

-Hur håller jag dom?

-Ligger någon del hårdare mot sadeln?

Så gör vi likadant med resten av kroppen; mina knän, lår, sittben, höfter etc etc….

Sambandet med Ann-Britt:s lugna röst och Azoras rörelser gör att jag känner mig sömnig och jag kan verkligen, utan att titta, föreställa mig HUR min kropp beter sig och HUR jag sitter. Min kropp blir plötsligt så tydlig.

Jag känner att jag omedvetet pressar mitt högra knä hårt mot sadeln, helt i onödan, så jag slappnar av och benet blir lååååångt igen.

Ann-Britt ber mig svanka resp. Skjuta rygg

-Vad händer med min sits?

Jag märker att jag med medvetna små rörelser kan ändra min hållning till något mer positivt.

Kroppskartan gör mig mer medveten om min kropp och alla dess delar som ibland omedvetet verkar ha ett eget liv.

Sammanfattningsvis så klev jag idag in i stallet med värk, stelhet, trötthet och stress och ca 60 min senare kliver jag ut genom stalldörren avslappnad, glad och lugn.

Nästan sådär lite skönt nyvaken och utvilad med ett stort leende på mina läppar.”

http://www.gustavsborg.com

#ridterapi #smärta #Gustavsborg #ridning #hästar #kroppen

Unnade mig lite egen ridterapi

20151220_084141.jpg

Mellan brunkålslagande och skinkgriljerande tog jag en kort paus och fick uppmjukande muskelterapi av Azora.

Det känns lyxigt att ha både häst och ridhus så nära. Trekvart senare var jag tillbaka bland grytorna.

Minsann har jag anmält mig till Pilates i januari. Nu ska jag ta itu med min stela och gnälliga kropp. Jag börjar lugnt med seniorgruppen, men jag hann bli sugen på de där pilatesmaskinerna.

Vi är igång med fyra av stona. Futura rids igen och Cassiopeia förbereds. Estela är med som moraliskt stöd till lillan  (Cassiopeia).

Azora och Futura får också vara ett par. Vi blandar ridning, vid hand och miljöträning.

Det känns väldigt effektivt när vi fixar fyra stycken på en dryg timme.

 

Ulricas berättelse om första behandlingen/lektionen

22
Jag är så glad att Ulrica har lust att skriva om sina upplevelser på lektionerna i terapeutisk ridning. Jag kan ju aldrig återge en annan persons känslor och tankar. Här kommer Ulricas första blogginlägg och jag hoppas på fler längre fram.

”Efter en ridolycka med whiplash som följd så lever jag med daglig värk som tröttar ut mig ofantligt mycket. Min stora hobby; hästar, har blivit väldigt lidande pga av rädsla för dessa stora flyktbenägna djur. Min kropp och knopp är helt enkelt inte lika välfungerande som innan olyckan.

Nu har jag hittat Ann-Britt Bolinder på Gustavsborgs gård som bl.a bedriver ridterapi med sina vackra och lugna PRE hästar.

I måndags tog jag mig dit för en första lektion/behandling.

Trött och stel klev jag och min värkande nacke in i Ann-Britts ljusa och välkomnande stall.

Här andas miljön lugn och ro.

Tillsammans gör vi iordning den stora, snälla och supercoola Azora.

Den osäkerhet som jag brukar känna i liknande situationer efter olyckan höll sig långt borta och det kan bara bero på att det var så tydligt att Ann-Britt visste exakt vad hon höll på med och att Azora är mycket väluppfostrad, så jag vågade släppa lite på kontrollen och bara få vara ”här och nu”.

Vi gick ut till ridhuset där jag började med att leda Azora i ett långt grimskaft.

Dit jag gick, dit gick Azora.

Stannade jag så stannade Azora.

Vände jag om så vände även Azora om och detta lika lugnt som mig.

Azora speglade mina rörelser till max.

Känslan av att hon följde min minsta vink från marken gjorde mig så trygg att när Ann-Britt sa att jag kunde hoppa upp, så kändes det självklart.

Jag som inte ridit ngn annans häst på över 2 år, hoppade upp på denna väldiga PRE som jag ”känt” i ca 30 min med samma känsla som om hon vore min egen sen många år tillbaka.

Att sitta på Azora, få känna hennes lugn, värme och rörelser gör så att jag slappnar av i hela kroppen.

Jag följer hennes gungande rörelser, sida till sida, vilket hjälper min stela kropp till avslappning.

Ann-Britt leder Azora så jag kan blunda och släppa allt ansvar och kontroll.

Jag känner hur Azora lyfter höger bakben och vänster bakben för jag gungas sakta till vänster och sen mot höger.

För varje lugnt steg sjunker jag djupare ner i sadeln.

Mina axlar sänks neråt istället för att sitta stelt klistrade uppe vid mina örsnibbar.

Min andning blir lugnare och följer Azoras steg, andningen har flyttats från bröstet ner i diafragman, hela jag andas lugn och flyter bara med.

Vi gör halt.

Ann-Britt tar ut min vänstra fot ur stigbygeln och med lätta rörelser tar hon på vissa punkter på mitt ben som gör mig väldigt medveten om hur jag sitter och det känns bra och avslappnat.

Ann-Britt gör likadant med mitt högra ben. Små fjäderlätta rörelser, lätta vridningar som plötsligt får mitt ben att kännas hur långt som helst, rörelsen är hur tydlig som helst och jag skrattar till för känslan när en låsning släpper är så häftig.

Jag känner ingen smärta, bara skön värme och ett härligt lugn.

Jag är så otroligt glad och tacksam över att ha hittat hit och jag hoppas att om jag delar med mig av mina upplevelser här på ridterapin så kan fler med liknande besvär få den hjälp som finns av underbart kunniga och kloka tvåbeningar och fyrbeningar som Ann-Britt och Azora. ”

Azora har startat sin karriär inom ridterapi

cropped-2013-07-14-19-07-49-kopia1.jpg

Vi hade vår första elev ikväll. Azora skötte sig exemplariskt förstås. Något annat hade jag inte förväntat mig av min snälla häst.

Vår elev har en gammal whiplashskada. Hon kommer att skriva dagbok och dela med sig av sina upplevelser till oss. Det är jag mycket tacksam för.

Mer följer alltså.

Azora är helt återställd i sina hovar. Jag kände mig väldigt orolig i somras, men nu andas jag ut och njuter av det jag ser. Det finns fortfarande en hel del som ska växa ner innan hovarna har återtagit korrekt form. Till sommaren bör de vara helt klara och då gäller det att vara beredd på att förekomma knotten, om de är lika otrevliga då som i år.

Var med andra ord rädd om hovarna. Återväxten tar en evighet om det går illa.