Tre positiva pepp och biodling

Pepp nr 1. Lämnade barnbarnen på dagis och något mer positivt än en 5-åring och en 2-åring kan man inte hitta 🙂

Pepp nr 2. Firade att det är den 2 oktober, tja man får hitta anledningar, och köpte goda surdegsfrallor med mig hem. Har smaskat i mig en andra frukost framför TV:n med katten bredvid mig.

Pepp nr 3. Plockade in en bukett dahlior. Dessa underbara och tidigare så föraktade tantblommor. De enda som bjuder på fägring vid den här årstiden.

20181002_092606.jpg

20181002_091925.jpg

Me love!

Igår hade vi besök av en biodlare och nästa år kommer det minst 5 kupor hit. Slutmål 10 st. Jag är så glad. Det passar perfekt in i vår vision om att hela Moder Jord.

Vi tittade ut en plats åt dem och jag har börjat titta på blommor jag kan så till dem. Gurkört är ett säkert kort. Och den fröar av sig!!! Den är bara för mycket för en vanlig trädgård kom jag på när jag gjorde misstaget att så den sisådär för 20 år sen. Det var gurkört överallt. Men nu blir det bra. Bina och jag ska samsas om en yta vid stallet där jag har två odlingslådor. Lite avskilt, men ändå nära till fruktträd och blommor.

Idag börjar jag på en kurs i att driva onlineverksamhet. Nu sprutar idéerna må jag säga. Jag har ju så mycket jag vill dela med mig av och att göra allt en-till-en är omöjligt.

Vi får se vad jag ska gå ut med först….

http://www.gustavsborg.com

 

Annonser

Läste tre lappar från min gladburk

För ett par år sedan introducerade jag min gladburk. En gammal majonnäsburk (tom) som jag matade med tre små lappar varje dag. På varje lapp stod något positivt från min dag.

När jag började med den var vi inne i en tuff period med vår verksamhet. Skulle vi avveckla och hur skulle vi i så fall göra. Jag såg inte mycket ljus i tunneln. MEN jag är också fast övertygad om att den enda som kan ändra mitt liv är jag själv och just då läste jag idén om att skriva ner tre positiva saker varje dag. Rätt saker dyker upp i livet om man är öppen och den dagen var det gladburksidén 🙂

Det var en otroligt god hjälp. Det gjorde att jag började leta efter glada saker varje dag istället för att se det negativa. Faktiskt kan det vara en så enkel sak som vänder tillvaron.

20180930_122652.jpg

För att illustrera hur enkla saker jag skrev ner ska jag dela med mig av de tre lappar jag läste idag:

1 Taket klart på lekstugan (Vi hjälpte barnbarnen att renovera lekstugan)

2 Grävt ner mina första bokashihinkar i jordfabriken (Hade tydligen precis börjat med bokashi)

3 Varit på bio och sett Florence Foster Jenkins

Inte rocket science precis, men attans vad de tre små lapparna gjorde nytta.

2013-07-14 19.07.49 - kopia

Vi behöll våra hästar! Avveckling blev det inte tal om ❤

http://www.gustavsborg.com

Jag har lärt mig att lita på hästarnas visdom

I juni gick jag Advanced Training i FEEL och jag får säga att det har gjort mig än mer ödmjuk inför hästarnas visdom.

Jag berättar alltid för den häst som ska vara lärare i en övning, vem hon/han ska möta och vilken övning jag tänkt. Men jag ger hästen frihet att ändra övningen om det passar bättre.

Låter detta helt flummigt? Om du tycker det så kan jag hålla med dig. För det tyckte jag också tidigare. Men det otroliga är att hästen vet precis vad personen behöver. Jag ser det igen och igen. Hade det hänt en gång eller kanske två, tre så hade jag trott att det var tillfälligheter men inte när det händer varje gång jag ger dem fria händer/hovar 🙂

20180911_102508.jpg

Under utbildningen i juni lärde vi oss ”table top healing”, vilket innebär att hästen ger mig information om var t ex blockeringar eller smärta sitter hos min klient. Klienten ligger på ett bord/massagebänk. Men det är alltså inte jag som lägger händerna på klienten och healar.

Låter detta ännu flummigare? Javisst gör det! Men det funkar. Helt magiskt.

Jag fick detta bekräftat vid min senaste privatsession och det var utan att klienten låg på ett bord. Hästen körde sitt race ändå, för hon visste att jag skulle lyssna.

Ju mer jag jobbar med FEEL ju mer imponerad blir jag.

Tänk om alla skulle våga prova. Våga visa sin sårbarhet i att inte förstå allt, utan låta saker hända. Tänk om alla företag skulle våga.

Jag lyssnade på ett samtal mellan Oprah och Jeff Weiner CEO för LinkedIn där han pratar om compassionate leadership. Varför är vi i allmänhet så rädda för att vara sårbara och godhjärtade? Och tänk så mycket mer man får tillbaka från sin personal när man inte pekar med hela armen utan blir en bra ledare som verkligen lyssnar.

Vågar CEO för LinkedIn vara compassionate så borde väl de flesta chefer inse att det är ett vinnande koncept?

På vår hemsida har jag gått ut med lite smakprov på den kommande coachning som jag kan erbjuda, med eller utan FEEL. Där vi istället för att trycka ner ditt ego tar fram det. Inom LifeSpider coachning menar vi att alla har kommit till denna jorden av en anledning och här är egot inte något negativt utan osjälviskt. Dina drivkrafter, livsintentioner och livsprojekt gagnar andra.

Jag är nu väldigt aktiv i det ben (man har sex spindelben med livsprojekt) där min intention är spirit katalysator. Där finns ett starkt samband med det jag upplever med hästarna.

Citatet jag har på hemsidan från Patricia Tudor-Sandahl är klockrent. Att vi tar på oss för små projekt för våra själar. Tänk om vi skulle våga lite mer? Inte trycka tillbaka vårt ego utan ge det utrymme.

Mer om detta framöver. En cliffhanger…. 😉

http://www.gustavsborg.com

Att ha en intention är viktigt

Att ha en stark intention om du vill uppnå något är oerhört viktigt. Det räcker inte bara att vilja uppnå något. Har du inte en specifik, klar och fokuserad intention funkar det inte hur mycket du än vill.

Ditt undermedvetna spelar dig stora spratt när det gäller att uppnå saker. Men även där kommer intentionen in. Om du djupt där inom dig inte tycker att du är värd det du vill uppnå, kommer du heller aldrig uppnå det.

Låter det besvärligt? Det är det också. Vårt undermedvetna är klurigt att jobba med. Det är så mycket enklare att bara prata om vad man vill.

Du har säkert sett bilden av den lilla kattungen som sitter framför en spegel och ser ett stort lejon där. Den är bra. Så ska du förstås tänka om dig själv.

Eller bilden av den lilla tjejen, som tittar mer i en vattenpöl. I verkligheten har hon en käpphäst i handen men i pölen ser hon sig själv med en vacker vit springare istället.

Bry dig inte så mycket om hur du skall nå målet utan känn in vad du vill. Hitta din passion i livet och strunta i hur. Det är lätt att fastna i alla ”hur” du ska ta dig till målet så du missar alla chanser som presenterar sig.

20180508_101448.jpg

Önskar att det gick att vifta med ett trollspö och mumla affirmationer 🙂 Tänk på att du är ansvarig för din egen energi. Försök börja dagen med att tänka på något trevligt så kan jag i alla fall lova att det blir bättre än om du börjar med en arg känsla. Ett superenkelt tips från coachen 🙂

Skaffa dig en ”gladburk”, som jag gjorde när livet var tufft en period, och lägg ner en-tre lappar varje dag med ett litet meddelande om något som gjort dig glad under dagen. Det behöver inte vara något revolutionerande. ”Idag har jag ätit årets första egna jordgubbe” eller vad som helst.

Lyssna lite på dig magkänsla! Ibland får du säkert en känsla att t ex gå in i en butik, varför vet du inte, och därinne träffar du någon som känner någon som….. och helt plötsligt har du kommit en bit på vägen mot dina önskningar.

Lev väl och njut av vårdagen

http://www.gustavsborg.com

 

Vi har en stark vision

Horses healing humans healing earth – svårt att översätta så det blir lika snitsigt. Det får vara kvar på engelska. Detta är vår vision.

IMG_20180502_100921_491.jpg

Efter snart 14 år på gården har vår vision alltmer utkristalliserat sig. Med mitt intresse för alternativ medicin och healing har det holistiska synsättet hela tiden genomsyrat vår hästhållning.

Våra hästar mår bra och under de år vi varit här har vi inte haft någon sjukdom som krävt veterinär. Då vi behövt hjälp har det varit olyckor och kolik.

Vår jord har däremot inte mått så bra efter alla decennier med gifter och konstgödning, men där börjar vi komma ikapp med hjälp av bokashi och effektiva mikroorganismer (EM). Ifjol använde vi inte konstgödning utan enbart EM.

För första gången på flera år har vi haft perfekt hösilage. Det verkar som Moder Jord tackar oss. Trots att vi nu är på sluttampen av utfodringssäsongen håller det prima kvalitet. Tack och lov för det med denna långa vintersäsong. Vi får ge hö i hagarna pga gräsbrist.

I FEEL har vi andra biten i vår vision – horses healing humans. Och de gör de med den äran.

Alla har sin specialitet. Någon plockar upp sorg, en annan lär människor att sätta gränser, någon uppmanar till mod, en till glädje och skratt och en är bara ren kärlek.

De är dessutom fantastiska på att få oss in i nu och precis här. De ger varje individ vad den behöver just i stunden.

Jag ser verkligen fram emot slutet av maj-början av juni när vi ska ha tre olika workshops.

För första gången utanför vår egen utbildning kommer vi att erbjuda en trumceremoni med häst och en trumresa/meditation.

Vi träffade Monica, som kommer att stå för trumarbetet, på en hälsomässa och fick genast bra kontakt. Monica är shaman, trumtillverkare mm. Ljudet i hennes trummor är verkligen något extra. Det dova, djupa ljudet går rakt in i mage och hjärta på mig.

Vi bestämde träff här en dag för att testa vad hästarna skulle tycka om hennes trumma och givetvis var det full storm den dagen. Trots det samlades hästarna vid trumman och speciellt Bailarino var helt fascinerad av den. Han stod i sin hage och riktigt sög in oss med blicken för han ville vara nära trumman.

Den 3 juni är workshopen ”En upplevelse bortom ord” och där finns någon plats kvar om du är intresserad.

http://www.gustavsborg.com

Tack för 2016!

 

Vi, dvs Kenneth, Ann-Britt och alla hästarna, hoppas att du haft en fin julhelg och vi vill tacka dig för det gångna året.

I december började ett nytt spännande kapitel för oss då vi blev värd för FEEL (Facilitated Equine Experiential Learning)®, en i Sverige alldeles ny utbildning. Här är hästarna våra lärare i personlig utveckling och ger oss självkännedom.

Mia Holm, som tidigare haft en workshop hos oss kommer att vara ansvarig för FEEL-programmet i Sverige. Jag går själv utbildningen (totalt 17 dagar) och kommer att bli certifierad i juni. Därefter kan jag hålla workshops och jobba med enskilda kunder.

Grundarna av Horse Spirit Connections/FEEL, Wendy och Andre från Kanada, är mina lärare och det känns som vi öppnar en ny dörr i vår verksamhet. Våra hästar uppskattar sina nya roller och de var helt magiska på detta första segment.

Med detta kan vi nog med säkerhet säga att vi lämnar avelsdelen, såvida det inte dyker upp någon som absolut vill ha ett föl från någon av våra underbara damer 🙂 Det betyder också att vi behöver det antal hästar vi har. Eventuellt säljer vi någon av de unga hästarna och ersätter med en äldre. Vi får se om det dyker upp en trevlig spekulant och om tycke uppstår från båda parter. Hästarna får välja. Det blir alltid bäst.

Vårens kurser med Hanna Engström är den 6-7 mars och 6-7 maj.

Vi ser fram emot ett fantastiskt 2017 och önskar dig ett Gott Nytt År!

Välkommen!

Ann-Britt & Kenneth

Så här få hästar har vi inte haft på flera år

20160531_090012.jpg

Det måste vara minst 5-6 år vi var nere i sju stycken. Kanske ännu längre. Det känns väldigt märkligt när vi tittar ut i stohagen och de bara är fem i flocken. Vi står kvar och undrar vart de andra gömt sig.

Jag hade nässlor med mig i morse och av gammal vana gick jag och delade ut till två hästar till. Mycket underlig känsla när jag fick vända och gå tillbaka till de fem som riggat upp sig vid sina höhögar.

Futura verkar inrätta sig väl i sitt nya hem och det kommer att bli bra. Först när Azora gått bort och vi enbart hade kärnfriska hästar i hagarna insåg jag hur mycket energi som går åt när någon individ inte är ok.

Jag gick alltid lite på spänn och tyckte att nu kanske hon är lite halt igen, eller svullen, eller har gått upp i vikt osv.

Till slut ser man bara problem. Det är länge sedan vi haft ”sjuk” häst. Vårt första halvblod fick hovledsinflammation och vår ponny fång, sedan har vi varit lyckligt lottade. Det har alltid varit saker av övergående natur. Sår och liknande.

Det känns som om det är länge sedan Azora dog. Trots att det bara är 1 1/2 vecka. Jag tyckte det mesta kändes tämligen meningslöst när hon försvann. Vi hade kämpat och trodde att vi var igenom det värsta.

Hon var ju min häst, inte till salu och perfekt i verksamheten. Vem som helst kunde rida henne. Trygg och lugn som en filbunke.

Ibland tar det ett bra tag att förstå meningen med det som sker. Ibland förstår man aldrig.

Avskedets stund

2013-07-14 19.07.49

Tack till alla som hört av sig på olika sätt och beklagat Azoras bortgång. Det visar hur mycket våra djur betyder för oss. De flesta djurägare har varit i vår situation, både med sjuka djur och att behöva ta det sista tunga beslutet. Har man haft lyckan att slippa allt detta så kan man ändå föreställa sig hur det skulle kännas.

Maken och jag har pratat mycket om det nu efteråt och vi är överens om att det är väldigt otäckt att som människa ha den makten (och skyldigheten) att ta ut en häst ur hagen eller köra en hund/katt till veterinärkliniken och avsluta deras liv.

Gör man rätt? Hade hon/han kunnat bli bra? Tankarna slutar inte riktigt snurra, trots att man ju vet att man gjort sitt yttersta. För det mesta väntar man nog snarare för länge än att man rusar iväg och gör något förhastat.

Ett par saker som kändes så respektfullt med Lars sätt att hantera det hela var dels att han kom med vanlig bil och hästsläp. Det var ingen lastbil med container eller liknande som rullade in. Inte ens en hästlastbil.

Möjligen insåg han inte hur ledsna vi var förrän Azora hade fallit och jag låg på knä en bit bort och skakade av gråt. Det går ju att skärpa till sig, prata om ditten och datten och skriva på papper innan fullbordat faktum. Dock har jag ingen aning om vad det stod på dessa papper, men samlad och lugn var jag.

Vi stod kvar på vår parkering under tiden han gjorde klart allt, men vi tittade inte på.

När han sedan körde iväg, körde han sakta, öppnade sin ruta och hälsade oss. Sedan körde han sakta så länge vi såg honom och det kändes så oerhört värdigt.

Vid det laget hade alla ston återgått till att beta, lugnt och fint och vi pratade om att de har en helt annan syn på liv och död. Kanske de vet något som vi inte vet. Kanske att Nangijala finns och att man bara är isär ett litet ögonblick.

10352348_782839758423485_7093192247340108698_n

Azora – finaste – du fattas oss

I torsdags kväll såg jag att Azora återigen var halt och det såg inte bra ut alls. Vi diskuterade alternativen och det blev en orolig sömn på natten. Igår, fredag, var hon ännu sämre och vi tog det tunga beslutet att släppa taget och låta henne somna in.

Det är ett förfärligt beslut att ta. Innan jag ringde och bestämde definitivt gick vi som i dimma.

Men när vi såg att hon låg ner helt platt i hagen och vilade, omgiven och passad av alla de andra stona, att hon sedan låg kvar trots att de andra gick iväg så kände vi att vi gjorde rätt. En häst som inte kan gå ute i sin flock, äta gräs, vara fri och kunna springa utan smärta, den har inget riktigt hästliv.

Om det bara inte var så svårt att släppa taget!

Vi beställde Lars Andersson med Djurambulansen och han kom med vanlig bil och hästsläp. Han förklarade mycket pedagogiskt hur allt skulle gå till. Vi bestämde att jag skulle vara med henne.

Vi hämtade henne i hagen och stod precis utanför så alla hennes kompisar var med. De stod bredvid oss på andra sidan staketet.

När det var över gick alla iväg och betade. Futura bröt sig ur flocken och gick en bit bort mot staketet där Azora låg. Futura gnäggade till henne, sedan gick hon tillbaka till de andra. Så otroligt sorgligt, men ändå fint. Det kändes skönt att hon var omgiven av alla sina vänner.

Jag trodde att det skulle bli någon liten oro i flocken, men de har bara fortsatt precis som vanligt. Det är bara våra tårar som rinner.

Någon gång, någon annanstans möts vi kanske igen.

Våra älskade barnbarn kom hit och sov över och det skingrade tankarna. Man måste vara här och nu med små barn och vi hade så mysigt. Kanske att vi har en kommande liten hästtjej i familjen för Tyra var helt tagen av Bailarino och han av henne.

Koltrastens sång väcker minnen

img_20160327_201145.jpg

Himlen stod i brand och det blev en bra avslutning på en blåsig och regnig dag.

Hästarna kom in 18.30 och tyckte att vi var inte mycket värda som inte räddat dem tidigare.

Jag släppte ut en uttråkad katt nu 20.15 och fick då höra koltrastens underbara stämma. Den påminner mig alltid om tiden när vi bodde i Stockholm och jag ringde mina föräldrar i Skåne på våren. Vi kunde ha snö, kallt och bistert, men när jag ringde ”hem” hörde jag koltrasten och det var den vackraste musik för mina öron.

Fortfarande väcker sången samma känslor. En längtan efter vår, värme och att hälsa på mina föräldrar. Det sista låter sig inte göras längre, men jag hoppas att koltrasten sjunger där de befinner sig också. ❤