Avskedets stund

2013-07-14 19.07.49

Tack till alla som hört av sig på olika sätt och beklagat Azoras bortgång. Det visar hur mycket våra djur betyder för oss. De flesta djurägare har varit i vår situation, både med sjuka djur och att behöva ta det sista tunga beslutet. Har man haft lyckan att slippa allt detta så kan man ändå föreställa sig hur det skulle kännas.

Maken och jag har pratat mycket om det nu efteråt och vi är överens om att det är väldigt otäckt att som människa ha den makten (och skyldigheten) att ta ut en häst ur hagen eller köra en hund/katt till veterinärkliniken och avsluta deras liv.

Gör man rätt? Hade hon/han kunnat bli bra? Tankarna slutar inte riktigt snurra, trots att man ju vet att man gjort sitt yttersta. För det mesta väntar man nog snarare för länge än att man rusar iväg och gör något förhastat.

Ett par saker som kändes så respektfullt med Lars sätt att hantera det hela var dels att han kom med vanlig bil och hästsläp. Det var ingen lastbil med container eller liknande som rullade in. Inte ens en hästlastbil.

Möjligen insåg han inte hur ledsna vi var förrän Azora hade fallit och jag låg på knä en bit bort och skakade av gråt. Det går ju att skärpa till sig, prata om ditten och datten och skriva på papper innan fullbordat faktum. Dock har jag ingen aning om vad det stod på dessa papper, men samlad och lugn var jag.

Vi stod kvar på vår parkering under tiden han gjorde klart allt, men vi tittade inte på.

När han sedan körde iväg, körde han sakta, öppnade sin ruta och hälsade oss. Sedan körde han sakta så länge vi såg honom och det kändes så oerhört värdigt.

Vid det laget hade alla ston återgått till att beta, lugnt och fint och vi pratade om att de har en helt annan syn på liv och död. Kanske de vet något som vi inte vet. Kanske att Nangijala finns och att man bara är isär ett litet ögonblick.

10352348_782839758423485_7093192247340108698_n

Annonser

Azora – finaste – du fattas oss

I torsdags kväll såg jag att Azora återigen var halt och det såg inte bra ut alls. Vi diskuterade alternativen och det blev en orolig sömn på natten. Igår, fredag, var hon ännu sämre och vi tog det tunga beslutet att släppa taget och låta henne somna in.

Det är ett förfärligt beslut att ta. Innan jag ringde och bestämde definitivt gick vi som i dimma.

Men när vi såg att hon låg ner helt platt i hagen och vilade, omgiven och passad av alla de andra stona, att hon sedan låg kvar trots att de andra gick iväg så kände vi att vi gjorde rätt. En häst som inte kan gå ute i sin flock, äta gräs, vara fri och kunna springa utan smärta, den har inget riktigt hästliv.

Om det bara inte var så svårt att släppa taget!

Vi beställde Lars Andersson med Djurambulansen och han kom med vanlig bil och hästsläp. Han förklarade mycket pedagogiskt hur allt skulle gå till. Vi bestämde att jag skulle vara med henne.

Vi hämtade henne i hagen och stod precis utanför så alla hennes kompisar var med. De stod bredvid oss på andra sidan staketet.

När det var över gick alla iväg och betade. Futura bröt sig ur flocken och gick en bit bort mot staketet där Azora låg. Futura gnäggade till henne, sedan gick hon tillbaka till de andra. Så otroligt sorgligt, men ändå fint. Det kändes skönt att hon var omgiven av alla sina vänner.

Jag trodde att det skulle bli någon liten oro i flocken, men de har bara fortsatt precis som vanligt. Det är bara våra tårar som rinner.

Någon gång, någon annanstans möts vi kanske igen.

Våra älskade barnbarn kom hit och sov över och det skingrade tankarna. Man måste vara här och nu med små barn och vi hade så mysigt. Kanske att vi har en kommande liten hästtjej i familjen för Tyra var helt tagen av Bailarino och han av henne.

Vill hästarna gå på bete?

1431691530578.jpg

Ibland undrar jag hur de är funtade 🙂

Våra vill in och inte senare än 19.30 tack. De ston som fick vara ute i paradishagen igår kväll var ytterst irriterade för att vi drog ut på tiden en 10 minuter eller så. Aguila kom i full galopp och lät mig veta att hon minsann aldrig haft en så usel matte och hon skulle minsann anmäla mig för vanvård.

Men alltså hallå, matte och husse vill kunna unna sig lite ledigt!

Jag tror vi får leva med att plocka in dem några timmar på kvällen om knottdj-arna blir lika hemska som ifjol.

Hur gör du?

Vi får väl se hur det går här på Gustavsborg. Om de låter oss få några månader mockningsfritt.

Så lekande lätt allt går när solen skiner

img_20160411_182503.jpg

Alla trädgårdsmöblerna är framplockade och ett möblemang är tvättat, slipat och oljat. Färgen ska på ikväll.

Det är nästan ofattbart så lätt allt blir när värme och sol infinner sig. Stallet går som en dans. Vi är klara på ett par timmar.

Hästarna njuter och plockar i det lilla gräs som finns. Tjejerna går i bantarhage än och får gå över till paradishagen några timmar på kvällen.

De är faktiskt riktigt fina i hullet för en gångs skull 🙂

Njut av dagen mina vänner!

Är det någon som gömt våren hos sig så plocka fram den nu, snälla

img_20160416_120521.jpg

De stackars svalor som anlänt hinner väl dö av svält innan de byggt klart sina bo. Jag har inte sett en enda fluga än, inte för att jag sörjer över det precis  😉 men svalorna gör nog.

Vi var på konsert med André Rieu igår. Oj, vilket drag. Imponerande och otroligt glädjefyllt framträdande. Skön avkoppling.

I vardagen jobbar vi vidare med inridning av småtöserna. Cassi verkar redo att sitta på. Divina snart också.

Vi tar det så sakteliga. Jag stod på pallen och viftade med en fleecesjal och bar mig allmänt klumpigt åt och det tog de med ro.

Men det är mer markarbete kvar. Divina behöver mer träning med halten och Cassi med att gå fram.

Det är så mycket enklare att göra det från marken än att sitta på en nyinriden häst och strula från ryggen. Bekvämare för både ryttare och häst.

I fjol släppte vi på bete vid den här tiden. Det gör vi inte i år  😦 Jag antar att alla andra har samma problem?

http://www.gustavsborg.com

Fröpåsar har anlänt

img_20160413_210143.jpg

Djungelgurka, hästkummin och kiwano är sådda.

Jag var tvungen att smaka på ett hästkumminfrö och det var en trevlig upplevelse. Lite citrus, lite kanel och kanske spiskummin. Fröna ska stratifieras  (kylbehandlas) så där får vi se om jag lyckas.

Det är i vilket fall en härdig perenn om jag kommer så långt som till utplantering. Kan vara värt lite pyssel.

Det var inte många frön i just de här påsarna, men å andra sidan behöver man ju inte 10 plantor av allt 😉

img_20160413_210342.jpg

Då är det bara värmen vi väntar på och att regnet ska hålla upp mer än två dagar i sträck.

 

MVG till Cassiopeia

img_20160408_152738.jpg

Cassi är idag ”inhängd” dvs en bit mot inriden.

Atmosfären var rörigare än nånsin; barnfotbollsmatch intill hagarna, några ston och hingstarna inne, resten ute och alla måste yla till varandra. Himmel, vilket hallå det var.

Futura var först in i ridhuset och fick prova en ny sadel. Hon var ganska taggad av allt oväsen utanför och jag var lite tveksam till hur Cassi skulle ta det.

Hon var orolig när jag gick med henne, men vid uppsittningspallen stod hon helt stilla. Så det slutade med att Ingrid hängde helt fritt från pallen och Cassi stod blickstilla. Mycket duktig flicka!

Bästaste Linda var här och verkade hovarna på Azora bl a. De blev mycket finare. Sakta men säkert går de från Kalle Anka-modell till mer normalt utseende.

Nu gäller det att klara sommarens knott och annat elände. Hon får bara inte drabbas en gång till.

http://www.gustavsborg.com

 

Nästa gäng på bete

img_20160405_181237.jpg

De blir som tokiga av glädje och tror knappt sina ögon. Men jag är säker på att de redan visste vart vi var på väg för stegen var så lätta, så lätta när vi gick över gården.

De får ett par timmar på sig att njuta. Mer vågar vi nog inte, trots att de ju haft lite att tugga på hela vintern. Det är krut i vårgräset och det är säkert 10-15 cm högt.

img_20160405_181407.jpg

Jag sitter på bänken igen och kopplar av. Lite dimmigt idag, men inget regn än. Man kan inte klaga på tillvaron precis 🙂