Jag började med yoga för några månader sedan och många funderingar blir det när jag ligger där. Bindväven i min stela kropp vrålar av smärta och det är knappt jag står ut de där tre minuterna (minst) en position ska hållas i yinyoga.
Men ack så mycket nytta det gör. Det blir nog mindre smärtsamt vartefter, kanske…
Jag känner att lite rädsla finns också när jag ska försöka med något nytt. Skulderstående – det kändes riktigt skumt – men när jag väl vågade lita på mig själv var det en otrolig känsla att sträcka benen mot taket. Nu är det inte slut där utan sedan ska man vika benen över huvudet och doppa tårna i golvet bakom huvudet. Hänger du med? Minsann så kan jag det också OCH ta mig tillbaka med grace. I min ungdom kunde jag vika benen och lägga knäna ner bakom öronen. Måste prova igen!!! Gäller att ha telefonen nära så jag kan ringa efter hjälp när jag ska veckla ut mig igen.
Men jag grunnade på när jag t ex gjorde en kullerbytta senast. Hjula har jag aldrig varit bra på, men det kanske vore en idé att försöka med det nu. Livet är till för att utveckla även när de grå tinningarnas charm har gjort sitt inträde. Jag är mycket tacksam att jag får ha hälsan någorlunda i behåll och kan utforska detta nya som yogan tillfört.
En viktig och intressant aspekt till som vi även ser effekten av i vårt FEEL-arbete är andningen. Yogan blir faktiskt lättare om jag andas. Andas in i spänningen och smärtan – säger min pigga instruktör – och jag nästan dör. Hur ska jag kunna andas när det gör så himla ont. Igår fick jag till det lite bättre och attans vilken skillnad det blir när jag kan andas in i den stackars kroppsdel som har somnat, sticker och bränner och nästan håller på att ge upp.
I FEEL har vi hästarna som är magiska vad gäller att plocka upp spänningar genom att känna vår andning. Men jag är inte spänd, nervös, upphetsad, rädd eller vad det vara månde. Kan man själv tycka ja, men hästarna talar direkt om hur landet ligger.
Nu har jag provat min nyvunna andningsteknik när vi tar in hästarna. Vilken skillnad det blir när jag provar lite olika varianter. Den tossigaste häst blir lugn (eller nästan) när jag verkligen får ner min andning i stövlarna 🙂
Prova en enkel övning bara för att känna hur du andas. Ligg ner och lägg händerna på magen. Höjs dina händer när du andas in? Eller stannar andningen i bröstkorgen eller mellangärdet? Det är väldigt vanligt i vårt stressade samhälle att vi håller vår andning i bröstkorgen med problem i ländryggen som resultat.
Jag är ett lysande exempel på detta. Kan rusa runt en hel dag med spända magmuskler och andningen högt, högt upp. När stressen släpper känns det märkligt. Som om en korsett tagits av. Inte så nyttigt.
Ta hand om dig. Andas väl och slå en kullerbytta!
Gustavsborg PRE 